Alla gubbslemmande antifeminister som frodas på samtliga Internets kommentatorfält: Jag kan lugna er. Ni har ingenting att oroa er för. För när det gäller barnafödande, manligt/kvinnligt och föräldraskap så står vi kvar och stampar på en fläck som är så misshandlad att den mest liknar brända jordens taktik. Så hissa flaggan, blås i lajvarluren och svep en hutt. Ni har vunnit.
Vi har ikväll varit på en föräldrakurs på Sös som fick mig att må fysiskt illa av förakt för mina så kallade medmänniskor. Cornelia beskriver det som en ”utomkroppslig upplevelse”. Jag beskriver det som en tour de force av mänskliga tillkortakommanden.
Först delas vi upp i en manlig och kvinnlig diskussionsgrupp eftersom, enligt barnmorskan, ”män och kvinnor tänker så olika angående födandet”. Okej okej, låt gå. Väl i min grabbgrupp så går det snabbt upp för mig att ingen av de andra männen tänker alls. Överhuvudtaget. Alternativet är att de har så svag mental status att de inte klarar av att axla rollen som fader bortom den som spermasprutande befruktare. Eller så bryr de sig helt enkelt inte i sin avkomma.
Jag vet inte vad som är värst.
De är mest intresserade av hur snabbt de kan gå tillbaka till jobbet igen efter att kärringen klämt ut ungen. Det snackas om naturligt beteende, att det inte ligger i mannens bilogi att förstå det här och därför kan vi bara luta oss tillbaka och låta kjoltygen ta hand om ungen, i alla fall de första åren tills ungen blir gammal nog att kicka lite boll med farsgubben En av snubbarna tror att hans fru är i vecka 40. Rätt svar: 30. Samma snubbe undrar hur snart han ”kan komma och lämpa av henne på BB när värkarna satt in”. Det är mycket ”ja, som man är man ju mest intresserad av vilken utrustning man ska köpa”. Eller ”vad är minimum av politisk korrekt insats från min sida vid själva förlossningen?”.
Ett ”minimum”?! En kvinna du gjort gravid genom ett med största sannolikhet fullständigt mediokert och tafatt knull, ska klämma ut en levande individ på 3 kg genom ett hål som är så tajt att det till och med kan skänka din minimala, förkrympta penis njutning, och du undrar vad ”minimum” av ansträngning är från din sida?
Dina föräldrar borde hänga sig i ladan av skam över att ha bringat ett sådant luftslöseri till världen.
Läsa något? Engagera sig? Bry sig? Nej nej, det finns det inte tid till. Du ska ha ett barn! Ett fucking jävla barn som anländer om två månader och som du kommer att ägna de närmaste 18 åren åt att uppfostra, och du är så åderförkalkad och lat att du gömmer dig bakom påhittad biologi för att slippa engagera dig.
Gratulerar, du är misslyckad som fader redan innan ditt barn är fött. Ja, det spar tid, onekligen.
Sammanfattningsvis: Är du en mollusk, ja, då ska du springa benen av dig fort som fan till närmaste föräldrakurs. Har du folkvett, bildning och en syn på föräldraskapet som överstiger sekelskiftesnivån (alltså, 1800/1900-talets skifte), ja, då ska du stanna hemma, barrikadera dörrarna och öppna eld mot alla som närmar sig.
Den svenska mannen, ett enda ord till er, upprepat i all oändlighet:
Soundtrack: Pest ”In total contempt” lp, Poison Idea ”Record bootleggers are potential millionaires” lp (live 1991).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
50 kommentarer:
gjorde du något som helst försök att tala idioterna till rätta, eller åtminstonde dumförklara dem, eller gnäller du bara?
Det är inte min roll att uppfostra män åldern 26 till 45. Jag var där för att jag ville lära mig ngt. Inte lära andra hur de slutar vara halvfigurer och blir riktiga människor. SÅ, fuck off.
Ditt bästa blogginlägg någonsin. *ryggdunk*
Försöker inbilla mig ditt ansiktsuttryck under den där härliga stunden med grabbarna. Det är svårt, men oerhört underhållande.
ett nej alltså.
anledning till att jag undrar är på grund av det synnerligen välformulerade sätt du dumförklarar lågliv här i bloggosfären, men får du till lika klockrena smädelser i verkligheten?
jag har mina stunder även i riktiga livet. men jag är även rätt artig, för det mesta. till exempel så förklarade jag för en 40+ man varför landstinget inte bara kan ”säga till mig vilken barnvagn och bilbarnstol jag ska köpa, jag har inte tid att lägga på sånt tjaffs, kan de inte bara säga till mig vilken bok om barnuppfostran jag ska köpa och läsa så jag slipper gå hit.”
För sisådär två år sedan slösade jag och min fru bort två eftermiddagar på föräldrakurs. Precis som du beskriver delades vi in i en mamma- och en pappagrupp, där den första uppgiften var att göra ett collage (ETT COLLAGE!) som skulle beskriva våra känslor inför faderskapet. Mina "pappakollegor", närmare bestämt fyra småländska hustomtar i åldrarna 20-25 (själv var jag 35 vid tillfället) började humma, pusta och stöna.
- Ja, det blir ju inte mycket man kan göra de första åren, det blir ju mest å dra in pengarna till hushållet, sa den ene.
- Jag har så jävla mycket å göra med husrenoveringen, så det blir hon (han nämnde aldrig sin fru/sambo/get vid namn, ett mycket vanligt beteende i dylika kretsar)som får ta hand om ungen i början, sa den andre.
Den tredje skulle säkerligen säga något lika korkat när han avbröts av en rödflåsig man i övre medelåldern, som fungerade som en slags moderator för oss pappor. Den rödflåsige frågade om vi hade några särskilda rädslor inför förlossningen.
Då svarade den fjärde:
- Du, jag är ingenjör. Jag tänker logiskt. Det finns inget å va rädd för.
Två år senare är jag fortfarande rädd.
Ni körde ändå två träffar? Vi bestämde oss gemensamt sekunden vi gick ut från Sös att inte gå på resterande tre träffar.
bingo: jag tror mitt ansiktsuttryck var stramt. mycket mycket stramt, typ lee van cleef-style.
Ja, som de hunsade medborgare vi är återvände vi. På den andra träffen fick vi se en amningsfilm från 1986 med en kvinna vid namn Ulla-Bella von Clerk i huvudrollen. Men det minnet ska jag bespara omvärlden.
Nu ser jag fram emot de där 24 timmarna på båten med dig, Krabban, Cornelia och Cornelias uppsvällda fötter ÄNNU MER! Lätt det bästa inlägget NÅGONSIN! Aaahh! Jag blir helt uppeldad! Versaler! UTROPSTECKEN! GAAAAS!!!
nej, snälla. bespara oss ICKE. vi vill faktiskt höra om ulla-bella (jag trodde solstollarna, bingos favoritkomiker, hade patent på det namnet).
Är det här Mats och Gabbi-Mats?
Boris Karloff-stramt, kanske?
http://i.treehugger.com/images/2007/10/24/frankenstein-jj-001.jpg
Jag trodde också att det namnet endast kunde förekomma i två skånska pederasters sjuka fantasier. Men så var icke fallet. Ärligt talat minns jag inte så mycket av filmen, mer än att den levde upp till alla fördomar man kan ha om landstingsproducerad information. En scen har dock etsat sig fast: när Ulla-Bella hemma i sin bostad bär någon form av skinnväst (och inget annat på överkroppen), sätter sig vid köksbordet, sliter bort västen och börjar amma. Oförglömligt. Sen blev allt suddigt.
Haha... Jag o Julls körde också det där racet. Jag hade väl 2-3 män (+40) i min grupp som faktiskt oroade sig. Vad ska man ha med sig till bb, hur mycket kläder vad händer om barnet blir sjukt eller om det är något som går snett mm? Rimliga frågor enligt mig. Mitt i allt snack öppnar en lite sparv munnen och undrar lite diskret: -Vad äter dom?
Är det här mortiis-Anna, hon som trivs bäst vid vätterns södra ände?
fint inlägg. när jag blev pappa, vid 17års ålder, erbjöds det inte en enda kurs eller samtal eller någonting för mig som blivande pappa. Jag kanske ska vara glad för det istället för att vara sur och bitter.
Fast, att prata om kukstorlek känns ju lite sådär.
hf: du/ni har nog klarat det där alldeles ypperligt själva.
Jag lära mig att Coca Cola i nappflaskan inte är att rekommendera, det ni!
Skippade dock allt vad samtal och umgänge med andra blivande pappor som erbjöds.
Det närmaste jag kommit en sådan grupp är att ha läst "Med uppenbar känsla för stil" som beskrev ett möte till stora delar identiskt med ditt. Redan den boken fick mig att inte vilja ha barn. Inte för att jag inte diggar knoddar utan för att soc antagligen skulle klassa det som vanvård om man uppfostrade dem i en grotta utan kontakt med resten av världen. Jag skulle klassa det som att man besparar dem mycket lidande.
Övrigt: På parkeringen utanför kontoret står en bil med bakrutesdekalen "Du blev just omkörd av en tjej!".
Uuuh, när jag gick var det en snajdare som undrade hur man kunde veta att det verkligen var förlossning på gång eller bara förvärkar. "Kan ju vara bra att veta om man precis har beställt in en gin&tonic på Spy Bar" som han uttryckte det. Varpå han inhöstade osäkra skratt från övriga kursdeltagare.
"Blam! Blam!" tänkte jag.
vad fick cornelia uppleva under sin tjejstund som fick henne att också bojkotta det hela?
Det lustiga är varför de tror man skulle ha mer gemensamt med folk som har samma grej mellan benen som en själv, än med den person man faktiskt har valt att leva resten av livet med.
Vi gick på föräldrar/förlossningskurs på MamaMia, tre föreläsningar i en skolaula som riktade sig till båda föräldrarna. Den var faktiskt bra. Mest vad som händer fysiskt i kroppen under en förlossning, och olika alternativ, inget könsjumbojumbo.
Halva delen var uppdelat i kill och tjej, resten var tillsammans. Tjejerna var otroligt ängsliga och alla var minst 10 år äldre än mig förutom en tjej som var 19 år. Jag kände mig bortkommen, vi var ju bara där för att vi har EN gemensam nämnare. Jag upplevde att jag blev osäker och fick ångest av träffen, jag lärde mig ingenting och jag fick inget utbyte av någon. Fatta att en inledde med "jaha hoppas det går snabbt för man vill ju inte sitta här på en så fin dag, klumpigt när det är sol".
C hade en värre grupp och det är inte meningen att sätta sig på höga hästar här, men jag tror vi klarar oss utmärkt utan föräldrakursen.
Lisa: jag har också hört om deras upplägg, jag hade mycket hellre haft någon slags föreläsning än detta! Men hela poängen är tydligen att det inte ska vara en föreläsning utan dialog mellan blivande föräldrar. Men eftersom de flest inte hållit i en bebis eller ens fattat att de ska ha en så hade det nog varit bättre att sätta sig vid skolbänken igen.
Mats: ja nu kan jag ju inte blogga om hur mycket jag hatar Jönköping längre. Det är det enda nedköpet med att ha flyttat hem igen.
Jag och tjejen har gått steget längre, vi skiter i att skaffa barn helt enkelt, så slipper man ALLA puckon (inkl de vi ev. hade avlat fram...).
Förbannat bra inlägg! har aldrig förstått mig på män som slänger sig med ord som "kärringen" om sin fru/flickvän.
Kanske det bästa du någonsin skrivit. Och nu har jag läst en del.
Mollusk eller inte så är vi rörande överens i den här frågan.
Det enda som förvånar mig är att du inte ställde dig upp och ventilerade din åsikt. Det gjorde jag när jag var på såkallad "föräldrakurs".
/Klaus
Grattis, du kan redan nu ser fram emot dina dagliga möten med de här människorna när barnet börjar förskolan (och sen skolan, där ditt barn kommer att gå tillsammans med barn som uppfortrats av de här människorna). Det är ett lyckligt liv!
Vi födde på Södra BB. Deras föräldrautbildning var, om inte omistlig, så faktiskt direkt givande. Dessutom kändes de andra föräldrarna som helt okej människor. Bara en enda pappa, som typiskt nog såg ut som en businesskille, var fysiskt frånvarande några av gångerna och mentalt frånvarande de resterande.
Det är i vanlig ordning och tyvärr bara aktiva val som gäller hädanefter.
Du borde skriva en essäbok om föräldraskap! Det hade varit mycket uppskattat och förmodligen lika roligt som detta inlägg.
…fast vi har ju icke börjar föräldraskapet ännu. bara en teaser än så länge.
Fantastiskt skrivet. Igenkänningsfaktorn är hög.
Och vänta tills du komemr till BB. Då kan du snacka om att bli osynliggjord. Jag syntes inte på tre dagar trots att jag stod och höll i det arma barnet. Allt fokus på mamma, amning och moderskapet. Inte föräldraskapet. Det delade alltså.
Eller när du tar ungen till BVC själv. Idel höjda ögonbryn från sköterskor och läkare och nedlåtande kommentarer om att "jaha hade mamma fullt upp idag?" med mera.
Ja men okej då, du får det att låta så lockande med delat föräldraskap att jag tror att jag bokar bord på Carmen de närmaste 10.15 åren. Forward my mail to me in hell.
Föräldraskapet är fantastiskt. Det är samhället som suger hästballe...
Johan: det var på södra bb vi var. Så det beror nog på vilken barnmorska och vilka typer av människor man hamnar med. För oss blev det helt fel. Vi är nöjda med allt annat där och det får vara huvudsaken.
väl rutet, som man brukar säga!
Med tanke på att dessa avskräden ni mött kommer stå för fostrandet av de övriga kidsen i den nya generationen blir Krabban allt viktigare för framtiden.
Christoffer, de dagar hatet och avskyn blir för överväldigande - betänk att du och Cornelia är som Kyle Reese och Sarah Connor. Ni fostrar morgondagens rebelledare, människan som förutspås krossa härskarpöbeln. Vårt enda hopp.
Ni kommer bli fantastiska föräldrar.
Fantastiskt bra och klippet korresponderar väl...helt underbart!
Jag och Nikki upplevde samma sak. Dom delade upp oss i en mamma och en pappa grupp. Det var väldigt märkliga män som istället för att prata om barnet och annat så pratade dom om att renovera huset, bilar och pengar. En kille tyckte seriöst att det var dumt att man inte fick använda sig av barnarbete! Sen undrade han om man var tvungen att byta blöjor på barnet, han sa senare att "det får hon göra, jag måste jobba". Efter detta mötet tittade vi på varandra och sa att vi går aldrig mer hit.
Bland det bästa jag har läst på länge. Var själv 18 när jag tvingades gå på detta. Gick en gång, avgjorde därefter att min mamma och svärmor antagligen kunde förbereda mig bättre.
En helt ickeironisk och tacksam kommentar:
Tack tack tack så otroligt för alla kommentarer. Det lugnar att höra att andra varit med om samma som oss, att det inte är oss det är fel på. Det är världen som är fucked up and ready to die.
Ikväll var vi dock på en profilaxkurs (Annas profilax) som var perfa. Vettig ledare, vettiga människor. Det gav mer än magont och rödglödgat hat.
Krille och Cornelia, fråga mig istället. Hade femma i barnkunskap i nian.
Vi hamnade i en rätt bra grupp och håller fortfarande kontakt med några av föräldraparen. På kursen skulle vi presentera oss själva genom att plocka upp en av kändisbilderna som placerats på golvet och helt plötsligt satt jag där och harklade mig med en bild på Göran Persson i näven.
Men överlag var det en rätt bra grupp som sagt med endast få inslag av det som 138 beskriver. I Karlstad var det.
Profylax är the shit. Klarar man sig bara genom de plyschflummiga inslagen är det en lysande plattform att stå på. Om så bara för att det kanske är den enda förlossningsförberedande aktivitet som faktiskt tar pappans roll på allvar (och för att de blivande farsorna på kursen faktiskt verkar bry sig). De obligatoriska föräldrakurserna är en helt annan historia; "en sak säger jag er grabbar, var beredda på att ta skit under förlossningen. De blir helt tokiga då och anklagar er för allt möjligt. Helt galna. Men det är bara att bita ihop och ta det. Man kan liksom inte ta den diskussionen då." Autentiskt råd från killen-som-varit-med-förut på min kurs.
/Martin, Annas Profylax Class of '09.
BRA inlägg i debatten!!
Vi ska ha vår första bebbe kring den 17 aug och stod inför ett val i samband med föräldragruppen. Vi var nämligen "förvarnade" om vad som komma skulle. Inbjudan var författad i "locka papporna"-anda. "Gruppen kommer att delas i mamma och pappagrupper. Pappagruppen kommer bl a att prata om:
-Ekonomi, hur ska vi få ihop det?
-Föräldrarledighet, hur mycket ska man vara hemma?
-Sex efter förlossningen..."
Behöver jag säga att vi inte gick dit??
Dock följde vi med på studiebesöket på förlossningen. Vilket var en miss. När vi ställde frågor om bärsjalar och profylax och om någon barnmorska var insatt i det så kände jag mig som ett ufo, som frågat om vägen till jupiter...
Vi tog upp varför vi inte kom på föräldrakursen med vår barnmorska. Hon blev skitsur! Fattade inte alls vad vi menade. Tjejer och killar tänker ju så olika så det är bara bra för diskussionerna om man delas upp...
Det "gläder" mig ändå lite att det även är samma problem i storstan som i en småstad i Smålands djupa skogar...
Själv verkar vara bästa dräng i detta sammanhang! I alla fall kan man inte lita på att samhället ska fullfölja sin plikt i jämställdhetsdebatten.
men haaaallå, det fattar du ju att det är sjuuukt viktigt att vi män får veta exakt hur snart efter ungen är ute som vi kan få komma till igen. vi kan ju inte kontrollera vår sexdrift. får vi inte knulla hemma så har vi ju inget annat väl än att gå till prostituerade.
Eeellleeer…?
*s* jag måste lägga till dig i min rss..
Har det slagit dig att kvinnans vilja att vara hemma med barnen gör att mannen MÅSTE snabbt tillbaka till arbetet, oavsett om han har lätt för det eller inte...
Skicka en kommentar