Telefonplan: Livet på Gasaremsan

”Nitad av en jävel som tyckte jag såg för jävligt ut.”
Etcetera, etcetera, etcetera, etcetera, etcetera.

Hetsigt samtal från Death Row-Henrik: "Råpunk på Midsommargården nuuuu!”. Affischer är helt klart inte ett bra system enligt arrangören, vem det nu är. Dagen innan har vi stått och hängt utanför lokalen och inte sett tillstymmelse till reklam någonstans. Ovärdigt.

Jag ilar iväg ett kvarter och hinner se tre låtar Giftgasattack. Dammsugardistad destruktion rakt in i det gagnlösa intet. Värdigt.

Kvällen är en bisarr tillställning fylld med freaks. Det blir råkurr mellan en megacrustig, batongbeväpnad yngling och en proper moderat/nationalsocialist på väg till studentsittning. Något om att ”inte sno folks hattar” och att ”ta i hand och inte bete sig som en fitta”. Sådär värdigt.


Så mycket nitar, så lite urskiljningsba nyanser.


Så mycket pedaler, så lite njutbara melodier.

Nödvärn å sin sida kör på gangstarapfilosofi, fast inverterad. Typ.

Ice Cube: ”Life ain’t nothin but bitches and money.”
Nödvärn: ”Varje gång man går till bankomaten saknas täckning, och inte fan får man knulla.” Väldigt värdigt.


”Nitad av någon som måste vara helt slut.”
Etcetera, etcetera, etcetera, etcetera, etcetera.

I övrigt: Anton berättar att Sanctuary In Blasphemy håller på med sitt debutalbum som ska släppas på High Roller Records. I allra högtsa grad värdigt. Äntligen.