söndag 16 maj 2010
Creepy crawl the Debaser: ”He stares with a gleam with a laugh so obscene at the virgins and the children he’s deflowered”
Efter att den senaste tiden bara sett basister som spelar med fingrarna, är det orgasmiskt att få se en man som kan hantera ett plektrum. Kudos.
Witchcraft/Graveyard-affilierade Spiders samt Dead Meadow på Debaser. Premiär för mig på uteservering. Sommaren är här. Sup.
Spiders.
Mycket bra, mycket lovande för framtiden. Men istället för mängder av mina mediokra fotokunskaper, får ni se en liten film med suveränt ljud.
Göteborgarna dammar av Eddie Cochran/Blue Cheer-örhänget ”Summertime blues” på ett sätt som får mig att tänka på Youth of Todays youth crew-mosh korsat med Cro-Mags metalsensibilitet.
Döm själva. Se upp för trumkalops/kollaps och roliga gästspel från bloggosfärkändisar.
Modde, Bonden, Benis. Ljuvligast under kvällen är när Benis snurrar igång The Exploited. ”SPG” pogar IQ-befriat kors och tvärs över uteserveringen och dess vackra folk. Jag älskar The Exploited.
Modde och jag pratar tv, som det anstår två kulturellt bevandrade stockholmare strax över 30. Han visar noll förståelse när jag berättar att jag och Cornelia gav upp undermåliga ”Breaking bad” efter ett och ett halvt avsnitt. Jag återskapar förtroendet genom att förklara att Olivia Obliteration hade döpts till Omar om hon varit en snubbe.
Sedan hyllar vi gemensamt ”The pacific” – vi är män, trots allt.
Han lyckas dock inte sälja in ”Treme” helt. Vad handlar det om, egentligen? Bara massa jazz? Ska det vara NOLA ska det vara Eyehategod. Anars kan det vara.
Death Row-Henrik, Annika, Viktor – uteservering barmy army.
Dead Meadow. Mer heavy fucking metal, mindre indie fucking shoegaze nästa gång tack. Tradigt i längden alltså.
A: ”I thought we were going on a creepy-crawl mission.”
Q: ”A creepy-crawling mission?”
A: ”Yes.”
Q: ”What is a creepy-crawling mission?”
A: ”A creepy-crawling mission is where you creepy-crawl into people’s houses and you take things which actually belong to you in the beginning, because it actually belongs to everybody. I remember one specific instance where the girls made Charlie a long, black cape, and one of the girls was fitting it to him, and he sort of said, ’Now when I go creepy-crawling, people won’t see me because they will think I am a bush or a tree.’”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
SÅ många tattare, så lite ammunition.
Skicka en kommentar