”Older… Budweiser.”
Cornelia: Drack du bara tre öl igår, som du sa när du kom hem?
Jag: Nej, jag drack fyra, varken mer eller mindre.
Cornelia: Ha! Jag visste det.
Jag: Så gör jag alltid. Jag drar av en öl. Säger jag att jag druckit en är det två, säger jag två är det tre. Och så vidare.
Cornelia: Du gör en Maria Montazami.
Jag: Förlåt?
Cornelia: Montazami köper en Montblanc-penna som kostar 600 dollar. Men det vågar hon inte säga till Kamran, så till honom säger hon att den endast kostar 125 dollar. Precis som med ditt ölavdrag.
Jag: Ja. Precis så är det.
Soundtrack: Astra, Dungen, Danava, Gang Green. Jag lyssnar så mycket på Astra just nu att det är osunt. Tidigare ikväll föreslog jag för en nära vän att han ska döpa sitt nyfödda gossebarn till just Astra.
Grattis Fredrk och Hanna – det blev en progpojk!
Inlägg
15 kommentarer:
"Astra, Dungen, Danava, Gang Green"
Förlåt men är det verkligen 138 som skrivit blogginlägget?
Hundra procent Krillebus. Jag lovar.
Danava och Gang Green brukar jag ju raljera rätt kraftigt om.
astra är fucking jävla underbara
nu är det inte långt kvar till du börjar digga pink floyd anno 1970
Identitet: Det gör jag redan, det jag hört. Jag har bara inte börjat gräva i vilka skivor jag ska köpa. Allt som finns i reabackarna är 80-talets släpp.
du ska köpa allt som släpptes mellan syd barrett och dark side of the moon
dvs allt från saucerful of secrets (-68) till obscured by clouds (-72)
Det här inlägget har tagits bort av bloggadministratören.
Men Wish You Were Here och Animals är ju svinbra också!
Utbudet av Pink Floyd på Spotify är inte direkt fett.
andreas:
nej. det är de inte.
svulstigt, överproducerat arenatrams, precis som syd barrett-prylarna är tramsigt hippietrams.
plattorna fram till -72 däremot är torr punkprogg av finaste sort
Jag trodde Syd-eran älskades av alla Floyd-fanatiker.
bara av kreddpajasar och hippies som gillar improviserade visor om det susar i säven
pink floyd klumpas ofta ihop med yes, rush, king crimson och en massa annat vilket är missvisande
till skillnad från dessa var pink floyd (med undantag från keyboardisten rick wright) inte särskilt bra musiker. david gilmour hyllas ofta, men det enda han nånsin klarat av är att spela långsamt med eko
rytmsektionen ska vi inte tala om, roger waters kunde inte ens stämma sin bas och nick mason hade inte heller någon större koll
resultatet: ett band med enorma ambitioner som ville störra stortartad musik men som aldrig riktigt klarade av det. punkprogg av folk som knappt kan hantera sina instrument
i och med dark side of the moon blev skivorna allt bättre producerade (dvs misstagen och alla tillkortakommanden doldes mer effektivt) och däremed försvann all den taffliga charmen
i och med wish you were here blev de rent av olyssningsbara
med risk för att bli cp-förklarad så vill jag ju bara skjuta in att jag tycker den där Another brick in the wall är en rasande frän bit…
Identitet: Jag gillar ditt sätt att tänka och resonera. Kudos
Astra var ett av de band jag helst ville se på Roadburn. I samma stund som de spelade höll jag på och försökte boka en tågbiljett hem, vilket inte visade sig vara speciellt svårt, så jag kunde ju lätt gått på spelningen istället.
För övrigt ska vi inte snacka skit om Syd Barrett här. Han VAR ju Pink Floyd. Jag kanske är mer hippie än vad jag vill erkänna.
Skicka en kommentar