lördag 10 april 2010
”He was wearing nor blue jeans nor the uniform. In truth, he did not look like anything special at all. I was underwhelmed to the maximum.”
”Arguably the most influential hardcore album of all time”.
Black Flag ”Damaged”, någon?
”Hear nothing, see nothing, say nothing” av Discharge, någon?
Hela Dead Kennedys-diskografin, någon?
Orimligt, någon?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
13 kommentarer:
O R I M L I G T ! Men jag fixade den förstås på vit vinyl ändå.
Vart såg du vit vinyl?
En sak kan jag i alla fall ge Refused kredd för: De har alltid, ända sedan dag ett, haft konsekvent fula merchdesigner.
Bra band, fula t-shirts. Nästan så att det omvända är att föredra.
Vit vinyl: http://www.kingsroadmerch.eu/bands/refused.html (300ex).
Jag har nog bara kvar två av mina Refused t-shirts, och ingen är tillräckligt snygg för att använda, men inte heller tillräckligt ful för att slänga. Sjukt jobbigt.
Vad hände med Refused are fuckin' dead? Liket lever bara det får cash? Dessutom är det ju inte ens Refused:s bästa platta, och definitivt inte bästa HC-plattan ever..
Krille my dear, tror du inte att man i detta sammanhanget verkligen menar hardcore? Alltså hardcore som i hardcore. Att du och jag sedan kallar Mob 47 eller Discharge för hardcore är en annan femma. Ja, du fattar va?
Håller med Liv, knappast ens deras bästa platta. Jag tycker "Songs to fan..." är bättre och det de gjorde innan den känns väldigt daterat idag.
Headliner på West Coast Riot 2011 är min gissning.
Jag säger att första demon är bäst. Jo, jag ÄR exakt så förutsägbar.
Parne: Hardcore är hardcore. Och hardcore är Black Flag. Punkt.
Nej men seriöst så är väl både BF och DK själva definitionen av hardcore.
Är det bara jag i hela världen som tycker att ”The shape of…” låter extreeemt utdaterad 2010? Prodigy i all ära, men deras beats har ju inte åldrats med värdighet direkt.
Jomen vafan det stämmer. Klart man tänker på DK och BF när man pratar hardcore. Men om jag säger att Biohazard har mer hardcore i sin metal än Nifelheim så fattar du vad jag pratar för hardcore. Jag får för mig att för den stora massan är hardcore hardcore och man tänker på Agnostic Front och Sick of it all eller vad fan som helst.
å, men.....ONE OF, om man titta på Refused då, nuförtiden så kan man se att de var först med mycket. Jag kom ihåg hur absolut mindblowing den skiva var när det var ny - nu är det ganska vanligt för att så många andra band nu har låtar/ser ut likadan.
När var jag när de spelade på Skate & Ride (minde än 44:an) i bristol....hemma, trött.
d'oh!
http://inquisitiveelks.blogspot.com/
Helt ok platta; inte på något vis så originell som den sägs vara. Tycker det inte nu - och tyckte inte det då. Men, fortfarande ett stabilt hantverk.
Vad gäller deras merch. De gjorde någon smårolig där i samband med "Anti-capitalism moshdown"-turnén 1996. Vet att jag har någon sådan kvar. I reformvänligt grön färg i väntan på Aashura.
Lät "Shape of punk..." så jävla illa att man var tvungen att lägga över det på två vax? Någon som minns. Mitt ex. ligger på Shurguard i väntan på bokbålet.
DB: Jo, den lät/låter tämligen illa. Det tyckte jag redan då. Men sedan är väl 2xLP en ekonomisk grej också, blir mer klirr i kassan.
Mycket orimligt, och inte bara för att sånger för ditt brinnande disco var så mycket bättre.
Men mest imponerande var den samling orelaterade och oväntade föredettingar dom samlat hyllningscitat från
Jo, visst låter väl skivan rätt daterat, men är det inte bara för oss här i Sverige där den var populär 1998? I staterna blev den väl populär först när en massa band började namndroppa den för fem år sen? På samma sätt som det är fräsch hårdrock i USA idag att låta som In Flames/At the Gates gjorde 1995. Eller är jag ute och cyklar?
Skicka en kommentar