Lisa: Var det kul igår?
Jag: Nej, inte särskilt. Plus att det var inte en enda person som vi kände där. Eller kände igen, för den delen. Noll kändisar. Och Teresa hävdar att folk stirrade på vårt gäng.
Lisa: Vad, var ni bara rockers eller?
Jag: Nej, men nu i efterhand kanske vi såg lite udda ut. En skinnpajrocker i skinande nya vita skor, en lokförare, en i rött hår och blottarrock samt två bögar, varav en sportade samma look som Brad Pitt i ”Snatch”. Blandat gäng, alla ska med.
Lisa: Oj… Har du ingen bild på hur ni såg ut?
Jag: Tyvärr.
Inlägg
12 kommentarer:
Snatch....Brad Pitt är inte med i Lock Stock ;)
(nu tänker jag på The Office och IT-killen..."No, Bruce Lee was in WAY of the Dragon...")
I stand corrected. Tack.
Bästa konversationen i ”Office”, lätt.
bodde se mig på go-kart bana...
"igen proffs", men jag är inte, och jag jag tjänner as-mycket genom att blogga.....
PICS OR IT DIDN'T FRICKIN HAPPEN.
Julia: A true child of the 10’s.
Jag är inte bög Johan är bög, jag är bara lagom bög.
Lisa, var det hon som ringde till mig i höstas med den jättegenomtänkta frågan om hur Mats Alm kunde tänkas må?
Nej. Och det är ju synd. För då hade jag kunnat vidarebefodra dina tusen jättegenomtänkta skäl till hur det är fullständigt ORIMLIGT att Mats Alm mördade sin flickvän.
Vänta här nu...Jag har aldrig någonsin hävdat att jag har tusen skäl till varför han skulle vara oskyldig. Men jag har fortfarande samma känsla av att allt inte står rätt till. Samma sak som jag yttrade mig om i ett väldigt tidigt skede av det här fallet. Sedan skrev jag lite ironiskt för någon vecka sedan att det var solklart att han var oskyldig. Det borde vara uppenbart att det fanns en skaplig näve ironi bakom det. Han ser rätt jävla rökt ut. Även om jag som sagt fortfarande har den där känslan kvar. Jag kan dock inte för fem öre se någon anledning till varför man ska ringa upp någon och ställa en så jävla dum fråga. Man kan räkna ut med arslet att killen mådde/mår skit oavsett vad som hänt.
Givetvis står allt inte rätt till. Mannen har med allra största sannolikhet mördat sin blivande fru.
Sedan, gällande att fråga hur ngn mår: det är ett ganska typiskt tecken på nutida modern journalistik. Love it or leave it så är det exakt där vi befinner oss i mainstreammedia 2010. All journalistik är mer känslobaserad än faktabaserad. Sportens menlösa ”hur känns det” har spridit sig till alla redaktioner.
”Hur känns det att…?"
"Hur kände du då?"
"Hur tror du han/hon kände då?"
”Hur skulle det kännas för dig om…?”
”Hur mår du?"
"Hur mår han/hon?”
Etcetera etcetera.
Ingen nyhet finns om ingen blivit ledsen, kränkt eller rasar, laddade begrepp som helt utgår från den individuella individens känsloregister och upplevelser. Det finns ingen objektiv grund, allt blir extremt subjektiva intryck och tolkningar.
Notera att jag inte fäster ngn personlig bedömning vid ovanstående. Jag bara konstaterar fakta. I den rådande journalistiken är det fullt rimligt att fråga en potentiell mördare hur han mår.
Sedan, måste jag säga, att efter att ha läst en del utdrag från förhörsprotokoll med Mats Alm, så verkar ”hur mår han” vara en fullt legitim fråga. Killen är föremål för en omfattande och utdragen mordutredning och rättegång – och verkar helt obrydd och dryg.
Nog om detta. Mats Alm-frågan får hitta en annan arena än min blogg. Jag sätter punkt här.
mats alm är den nya tidens kriminella buse, född på 80talet å uppväxt på modern tv-kultur. han är inte galen, det tror jag inte. men när han ska hitta på en rimlig lögn för att täcka sitt brott drar han till med något så fruktansvärt orimligt att det inte ens finns på kartan. ingen kan tro på hans historia om asiatiska gangsters. men för en snubbe uppfostrad på "lost" och "24" känns upplägget trovärdigt as fuck. det är ett sådant popkulturellt klimat som gör att han utan att skämmas kan neka till allt.
"men det är ju du på bilden här"
"nej, det är det inte"
"men vi ser ju att det är du!"
"kanske, kanske inte, nej, det är inte jag".
etc etc etc etc.
det blir "lost" av hela fucking kalaset. det här hade aldrig rullat i skallen på en 70talist uppvuxen på "V".
Jag fattar att det ser ut så. Jag greppar även att du inte ställer dig bakom det. Det gör dock inte frågan mindre puckad. Men notera att när den här frågan ställdes så fanns det inte många förhörsprotokoll att läsa. Japp, vi sätter punkt här. Det här kan vi surra om vid ett annat tillfälle. Puss och kram.
Skicka en kommentar