Förpepp och thai: Goth-Henrik, Petri, Kalle.
Kalle berättar att Miami/L.A./London Ink-folkligheten medfört ett rejält ekonomiskt uppsving i tatueringsbranschen. En beklaglig bieffekt är att varenda person som tatuerar sig numera även ska berätta en djup, meningsfull historia som motivering till motivet.
Såsom i televisionens himmelska värld, så ock på jorden: ”Jo, min farmors mor var sjuksköterska under första världskriget. Så jag vill hedra henne genom att tatuera en sexig sjuksköterska med råfeta pattar. Hon ska ha råååkort kjol och böja sig fram så du ser murran. Det är liksom, en hyllning till att hon var en sådan stark kvinna som inspirerat mig enormt.”
Nitad. Numera med snabba cash.
The Adolescents bildades 1980. Sångaren är originalmedlem. Gitarristen är sångarens son. Aaawwww…
2027: Krillebus och Krabban återförenar DS-13.
Amyl fixar spelningen. Hon älskar The Adolescents.
Amyl och Krillebus (som älskar Babylon).
We are the punx. Viva Babylon.
Goth-Henrik: ”Va fan, han står mitt för fläkten! Han tar ju all frisk luft. Kan han inte flytta på sig?!”
The Adolescents spelade såsigt, så såsigt. Helt okej – inte mer.
Riktigt riv blev det först i extranumret, en cover på The Stooges ”I got a right”. Strålande protohardcore.
Inlägg
.jpg)
12 kommentarer:
Det är ju det jag säger! Henke är rolig!
Jag håller med! Jag gillar Henrik Palm!
tjockisen, steve soto är också originalmedlem.
Jag förstår folk som tycker att det var mört, men det fick mig ändå att påminnas om att kids of the black hole är typ världens bästa punklåt.
Jag är långt ifrån ngn fantast, men mina favoriter är ”Wrecking crew" + ”Brats in battalions”· Båda gick i snigeltempo i onsdags. Men jag är som sagt mer av en östkust/mellanvästern-type of guy. Västkusten blir för surfigt å mesigt, ofta.
Förresten, de missade väl att köra "Who is who"? Bästa låten.
…och körde de ”I hate children”? Ironiskt med tanke på att det är sångarens grabb som lirar gura.
Det är Frank Agnew grabb, med det amerikanska namnet Frank Agnew Jr. Sr. stod bakom Soto och lirade gitarr och var om inte originalmedlem iaf med på första LPn.
Eller skit i mig, hade ju fattat allt fel.
who is who var andra låten på settet. efter no way.
då jannelångbenade jag lite och kände inte igen den. kanske för att den fick i såstempo?
Ja de körde I Hate Children och en av världens bästa låtar Word Attack. Jo, tempot var lite väl segt. Mycket pga för långa break mellan låtarna. Men lyssna på plattorna. Nästan löjligt likt tempomässigt. Live ska det i min mening gå liiiite fortare .
Tittar man på dessa "Ink" serierna utan ljud så blir de riktigt bra.
Skicka en kommentar