torsdag 13 augusti 2009

The Adolescents på Kafé 44: En odyssé i bilder, far/son-relationer och Stockholm Ink-filosofi


Förpepp och thai: Goth-Henrik, Petri, Kalle.

Kalle berättar att Miami/L.A./London Ink-folkligheten medfört ett rejält ekonomiskt uppsving i tatueringsbranschen. En beklaglig bieffekt är att varenda person som tatuerar sig numera även ska berätta en djup, meningsfull historia som motivering till motivet.

Såsom i televisionens himmelska värld, så ock på jorden: ”Jo, min farmors mor var sjuksköterska under första världskriget. Så jag vill hedra henne genom att tatuera en sexig sjuksköterska med råfeta pattar. Hon ska ha råååkort kjol och böja sig fram så du ser murran. Det är liksom, en hyllning till att hon var en sådan stark kvinna som inspirerat mig enormt.”


Nitad. Numera med snabba cash.


The Adolescents bildades 1980. Sångaren är originalmedlem. Gitarristen är sångarens son. Aaawwww…
2027: Krillebus och Krabban återförenar DS-13.


Amyl fixar spelningen. Hon älskar The Adolescents.


Amyl och Krillebus (som älskar Babylon).


We are the punx. Viva Babylon.


Goth-Henrik: ”Va fan, han står mitt för fläkten! Han tar ju all frisk luft. Kan han inte flytta på sig?!”

The Adolescents spelade såsigt, så såsigt. Helt okej – inte mer.
Riktigt riv blev det först i extranumret, en cover på The Stooges ”I got a right”. Strålande protohardcore.

12 kommentarer:

! sa...

Det är ju det jag säger! Henke är rolig!

Hetsapan sa...

Jag håller med! Jag gillar Henrik Palm!

Affe sa...

tjockisen, steve soto är också originalmedlem.

woop woop sa...

Jag förstår folk som tycker att det var mört, men det fick mig ändå att påminnas om att kids of the black hole är typ världens bästa punklåt.

Herral de Santina sa...

Jag är långt ifrån ngn fantast, men mina favoriter är ”Wrecking crew" + ”Brats in battalions”· Båda gick i snigeltempo i onsdags. Men jag är som sagt mer av en östkust/mellanvästern-type of guy. Västkusten blir för surfigt å mesigt, ofta.

Herral de Santina sa...

Förresten, de missade väl att köra "Who is who"? Bästa låten.

…och körde de ”I hate children”? Ironiskt med tanke på att det är sångarens grabb som lirar gura.

Tompa sa...

Det är Frank Agnew grabb, med det amerikanska namnet Frank Agnew Jr. Sr. stod bakom Soto och lirade gitarr och var om inte originalmedlem iaf med på första LPn.

Tompa sa...

Eller skit i mig, hade ju fattat allt fel.

affe sa...

who is who var andra låten på settet. efter no way.

Herral de Santina sa...

då jannelångbenade jag lite och kände inte igen den. kanske för att den fick i såstempo?

Frank Andersson sa...

Ja de körde I Hate Children och en av världens bästa låtar Word Attack. Jo, tempot var lite väl segt. Mycket pga för långa break mellan låtarna. Men lyssna på plattorna. Nästan löjligt likt tempomässigt. Live ska det i min mening gå liiiite fortare .

Danne sa...

Tittar man på dessa "Ink" serierna utan ljud så blir de riktigt bra.