”– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.”
Jo, stenåldersförkämpen Rolf Hillegren, komplett med förkrympt gubbkuk av stål och allt, fick sina fiskar varma under den gångna veckan. Som sig bör. Kammaråklagaren representerar ett söndervittrande rättshaveripatriarkat som – hoppas jag – försvinner när han och hela hans åderförkalkade generation iklär sig träfracken. Det sker inte en mikrosekund för tidigt.
Hillegren har nu tack vare hetvattnet förbjudits att handha alla framtida sexbrott. Gott så. Men när ska någon plocka in hans kompis Anders Sundholm på avbytarbänken? Han är åklagaren som frågade offret i det omtalade Rissnemålet – dyngrak 14-åring gruppvåldtas i ett garage – om hon varit med om ”något kul” (läs mer här).
Det svenska rättsväsendet: Ultimat game of the arseholes.
Läsvärd krönika om Roffe Hillegren (vik hädan), 1950-talet (fuck off) och husmodersidealet (dö). Får mig att tänka på svenskarnas fäbless för raggarkulturen, amerikansk countrymusik och tv-program i stil med ”Leila bakar”. Alla tre företeelserna är styggelser.
Det får vara nog nu.
Soundtrack: Ghoul (JAP) ”Death city”, Lip Cream ”Top fight”, Save Tiger ”Dead angle”, City Indian, Grim Reaper ”See you in hell” och ”Hornpers heavy metal wonders pt. 1” (kassett, givetvis).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar