Kriminell uppsyn.
Skivmässa i Midsommarkransen och mitt uppsåt är gott: Att via reabackarnas förlovade land fylla igen elementära svennehål i samlingen, snabbt och ekonomiskt. Jag ska köpa tre lp:s:
Motörhead: ”Rock’n’roll” (som jag bara äger på köpkassett).
Motörhead: ”Ace of spades” (som jag bara äger på cd).
Uriah Heep: ”Look at yourself” (som jag bara äger som illegal mp3-nedladdning)
Det går sådär. Reabackarna spottar mig i ansiktet och jag lyckas bara fiska fram ”Rock’n’roll”, som dessutom kostar 30 kr mer än jag egentligen tänkt betala. Resten av inköpen kan ni se nedan. Strålande konst, visst, men inga billiga fynd.
Hur svårt kan det vara att hitta ”Ace of spades”? Varenda hockeykuk där ute äger den, men jag lyckas endast hitta superexklusiva japanska förstapressar som kostar multum. Jag vill bara köpa en helt vanlig, icke-exklusiv, billig svennebananpressning av en av världens mest kända hårdrocksplattor. Är det för mycket begärt?
Uriah Heep? Där regnar det japanska importversioner täckta med konstiga tecken. Hepp.
Bästa fyndet gör Goth-Henrik i form av en officiell Death Row Records-keps i mint condition för 25 kr. Som hittat.
Goth-Henrik är död.
Länge leve Death Row-Henrik.
Sms-konversation med Death Row-Henrik som svänger förbi Mickes på vägen hem. Där har han sett ”Ace of spades” för några dagar sedan. Pris: 120 kr, som han lovar lägga ut åt mig.
DRH: ”Ingen Ace.”
138: ”Nooo… Världens mesta rareskiva. Som den gula geten.”
DRH: ”Vi kan byta. Get mot Ace.”
138: ”Låter rimligt.”
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar