Från Södra BB till Hägersten: Välkommen hem

3 450 gram baby möter 43 gram blå vinyl: Olivia vs. Annihilation Time, det första som spelades hos familjen Röstlund Jonsson 3.0.

36 timmar som baby papa och vi är hemma. Det är lätt att fastna i första/sista-tänket, det där förstadiet till nostalgi. Sista musiken (Anti Cimex ”Raped ass”) och filmerna (”När Harry mötte Sally”, ”Maniac cop”) som spelades i det då ännu barnlösa hemmet. Den sista t-shirt jag hade på mig som vanlig man och den första jag bar som far (Amebix byttes mot Black Sabbath ”Born again”). Och Olivias debutplagg (tack, Anna). Men när alla gulligulltankar läggs åt sidan finns det en en enda sak som lever kvar i mitt huvud:

Det här är helt stört.

Vi åkte hemifrån som två och kommer hem som tre. Det är verkligen, verkligen helt stört. Eller som min kompis Fredrik, som själv går i väntans tider, sa nyligen: ”Det märkligaste med graviditeter är att heterosexualitet och barnafödande uppfattas som så normalt. Men det är ju hur konstigt som helst att en liten person bor i ens tjejs mage. Det känns liksom mer skruvat än hela Prideparaden.”

Som sagt: Stört.

…och genuskarusellens snurrande är igång, med allt vad det innebär av roller, råd och förväntningar. Den rara, välmenande andrabarnsmodern i BB-köket som försynt säger ”för det är en kille va?”, eftersom Olivias body är svart och vit. Eller taxichauffören som först förklarar att han inte har en aning om hur du sätter fast en barnstol, för att fem sekunder senare berätta att han har fyra (!) ungar själv. Han levererar råd på råd – ”ge den alltid högra bröstet, då blir den starkare” – men allt riktas till Cornelia. ”Hur känns det morsan? Nu är du en mamma. Det är det enda som kommer att spela någon roll resten av ditt liv. Det är alltid prio ett”. Jag existerar inte. Dock var hans tips om Apotekets nappflaskor, som inte släpper in luft och därigenom motverkar kolik, mycket intressant

I övrigt kan jag bara säga en sak: Södra BB krossar. Fantastisk personal, mysiga lokaler, otroligt professionellt bemötande. Mer kudos än någonsin förr. Och kostnaden: 360 kr för min kost och logi. Det är allt. Föda barn i Sverige rules. Tack för evigt till Lisen och Åsa som förlöste vår älskade dotter. Och ja, jag såg henne komma ut, varenda sekund. Stört.