Roadburn 2010:Ni vet väl varför Hitler var så dålig på golf?

Extreeeme. Goooore.

Sista natten med gänget. Stämning modell Hitlers sista dagar i bunkern. En del är tröstlöst uppgivna, en del är är euforiskt galna – alla är dyngraka. Alla vet att morgondagen för med sig domedagen. Som Tomas Fucking Bergstrand sa: ”Jag har blankpolerat min Luger".

Imorgon börjar den långa resan hem. En del åker gräddfil och sitter just nu, as we speak, på en bil hem. Vissa, som jag och Death Row-Henrik, har 36 timmar tåg och buss framför sig. Vissa har inte brytt sig alls, ryckt på axlarna och tagit dagen som den kommer. Inte ett jotta fixat. Que sera, sera.

Om jag var en roligare människa och bättre på datamaskiner skulle jag styra upp en Roadburn-remix på ”Der untergang”. Hitler lackar rejält på att han inte får rulla med ”de tunga gubbsen” – Steve Von Till, Wino och Scott Kelly. Jag lämnar det till er Lisbeth Salander-hackers.

Men, om vi ska vara lite allvarliga. Vi sitter på en festival och dricker starköl och har ångest över att vi lägger två papp på en hemresa och missar en dag på jobbet. Ingen av oss är skadad. Ingen av oss är sjuk. Ingen av oss är döende eller har en sjuk släkting vi måste hinna hem till för att fånga de sista andetagen på våra kinder. Ingen är höggravid.

Som Lars i Separation en gång sa i ett illa planerat mellansnack:

”Vi måste tänka på negrerna i Afrika. De har det inte så lätt. Oj… Nu kör vi en låt!”


Extreme. Pizza. Dude.

I övrigt 1: Jag är blåst. Jex Thoth – luftslottet som sprängdes. Skallknullande bra live. Inte ett sporerspår av hippie.

I övrigt 2: Tecken på självironi (avståndstagande?) är att Nachtmystium sålde t-shirts med texten ”white powder, not white power”. Skvallercentral: Den töntige gitarristen i Devil’s Blood hoppade in och spelade i Nachtmystium. Den ordinarie gitarristen fick kicken förra veckan för att han spöat på sin flickvän. Om han sitter inne för det eller ej är oklart.