”Diskussionen om dagishämtningar är ett bra exempel. Ju tidigare hämtning, desto lyckligare barn och desto fler föräldrapoäng. Lägg till hetsen där vinnaren i föräldra-SM är den som förser barnen med flest kvällsaktiviteter, snöigast skidsemester, högst kanelhaltiga hembakta bullar och mysigast fredagsmys.”
Erik Helmerson skriver träffande om något som jag knappt börjat uppleva, men som jag gissar lurar sjufalt värre kring hörnet.
När jag glider in på förskolan 17.30 och Olivia Obliteration är ett av två barn kvar, då är det svårt att inte känna sig som världens sämsta förälder. Ingen står och pekar finger men den mentala bördan, den sociala skammen, är tung.
Den bara finns där. Och jag förstår inte var den kommer ifrån. En annan sak jag inte förstår är hur i helvete alla andra kan hämta så tidigt? Vad gör folk? Är det ingen som har ett vanligt kneg med helt vanliga arbetstider längre? Jävla entreprenörer.
Vänner med äldre barn berättar om påtvingade sociala samkväm där mammor förklarar att högklackstrippande treåringar börjat med fridans, och pappor spontant utbrister ”nej Robert, dockvagnen är en tjejgrej, låt bli!”.
Jag kan knappt bärga mig tills jag får uppleva allt det härliga som Erik Helmerson beskriver.
Och på tal om flipperföräldrar, här är Flipper:
Och på tal om treåringar i högklackat och fridans för barn och att bibehålla en positiv syn på livet, här är Crowbar:
Inlägg
18 kommentarer:
Men tack och lov skiter man i det mesta. Det är totalt orimligt att lägga sådana summor för att åka slalom i Vemdalen SAMMA VECKA som ALLA ANDRA.
Dagishämtandet är ett helvete. Man betalar för sitt barns plats, men det är fan inte meningen att barnet ska vara där. 15-timmarsbarn är ett problem, för dom tar platsen för dom som verkligen behöver vara där. Och dom som är där mer än 15 timmar är det synd om för att deras föräldrar får Bert Karlsson att framstå som sympatisk.
Det värsta med lämnandet och hämtandet är ändå när man måste höra vuxna prata till varandra på samma sätt som man talar pedagogiskt till en treåring.
…du menar 15 timmar i veckan va?
Har inte jag skrivit ngt om det där med vuxna som pratar bebisspråk när de hämtar och lämnar? Ingen hejade ju ens på mig på det förra dagiset, så jag hade inte det problemet. På det nya har jag inte hunnit träffa en käft.
Parne: Jo, det hade jag ju:
http://canthateenough.blogspot.com/2011/02/sot-bebis-lyssnar-pa-eyehategod-dansar.html
Ja, haha...jag menar 15 timmar i veckan.
Tänkte ungefär samma sak när jag hämtade runt 17 tiden, vad fan jobbar alla med? Noterade dock att på fredagar är det betydligt mer barn kvar. Hur trivs ni på nya förskolan?
Som statligt anställd är det busenkelt att gå ner i tjänst till exempelvis 90% utan tjafs. Visst, det blir ju mindre deg kvar men helt plötsligt frigörs extratid vid hämtning. Inte för alla kanske men det är nog en del som nyttjar sådant.
Martin: Jättebra! Tackar som frågar. Fast idag hände samma som på förra förskolan. Jag kommer in i hallen för att lämna, det är en pappa där som håller på att ta på sig skorna. Jag säger ”tja”, Olivia säger ”tja” – pappan säger INGET. Vad är det för fel på oss?
Jonathan: Jävla såssar.
Man går ner i arbetstid & man går tidigare vissa dagar & jobbar in det, inte så komplicerat.
Andy: Kräver ju en lite fastare såsseanställning dårå.
ja, alltså. Är man typ musikjournalist lär det ju inte vara rocket science att jobba en timme när minstingen knoppat in? Själv jobbar jag totalt 50h i snitt i veckan men hämtar ändå två-tre dagar. Ofta ser jag till att dra riktigt tidigt till jobbet de dagarna. Och vi kämpar inte med tidiga hämtningar för att verka coola och duktiga, utan för att vi vill hänga med vår son, simple as that. Skaffar man kids får man prioritera bäst man kan. Själv kan jag inte gå ner i tid, men jag kan pussla med den. Jobbar man i BAR eller i butik får man kanske ta en funderare eller helt enkelt acceptera att det blir extremt lite kvalitetstid i veckorna. Mornarna bjuder ju sällan på det. På vårt dagis jobbar folk med allt från vård till juridik. När jag hämtar som senast 17.00 är det max tre-fyra kids kvar.
Sen beror det ju på när de går o lägger sig hemma. Den period vår son la sig 22.30 var det inte lika stressigt att hämta, man fick ju ändå en halvdag. Men nu, när han lägger sig 19.30 så kan man ju räkna ut hur lite han skulle se mamma o pappa i veckorna om vi kom in genom hemdörrn 18.00.
Man gör som man vill, men jag utgår ifrån att folk i vanlig ordning är dumma i huvudet och vill ha kakan och äta den när de inte kan se så enkla samband.Man skaffar barn. Barn tar tid. Känner ingen 40talist som inte ångrar hur de prioriterade sina jävla kneg.
Själv la jag ner min blogg så fort pappaledigheten var slut... ;-)
nänä, en rättighet man har att gå ner i tid, arbetsgivaren kan inte säga nej.
Victor, tack för ett bra inlägg. Men jag tänkte på en sak: "Och vi kämpar inte med tidiga hämtningar för att verka coola och duktiga, utan för att vi vill hänga med vår son, simple as that."
Samtidigt känns det som att du tvålar till ordentligt vad gäller prioritering av tider, blogg osv.
Vi vill också vara med vårt barn men vissa veckor är sjåigare än andra. En journalist på ständigt vik och jag i butik (bra med butik är att hon kan vara hemma med mig vissa vardagar då jag jobbar helg.)
Ibland vill man prata av sig men det är SVÅRT när det gäller barn, för föräldrar verkar automatiskt bli backstabbers?
Och gå ner i arbetstid och gå tidigare kan vara trixigt om man är på ett ställe några månader i taget och aldrig vet om man får stanna. Man vill inte bli ihågkommen som den som alltid smet tidigt.
menade inte att backstabba. La ju en liten smiley efter blogg-prylen tom.
Är bara så less på många (inte er, känner inte er) som whinar om att de inte vill amma, inte vill hämta, skall ha barnvakt och "egentid" och "åka iväg själva"...i min värld (som jag inte tror skiljer sig jättemycket från er) så upplever jag motsatsen hos många. (kanske mer karriärister i mitt umgänge) Jag menar bara att, som så många sagt förr; sjuttiotalisternas ide om vuxenlivet funkar inte. Det går inte att jobba fulltid och ha tusen intressen, hänga på krogen o spelningar och ha familj. Inte om man vill bygga en sund relation i alla fall. Barn kräver mer än så. Min mor var hemmafru under delar av min barndom.
Kan säga att hon inte ångrar det idag.
Fattigt var det. Men soft.
Jobba hann hon med, hon också. En jävla massa år.
Vi lever i det typ bäst förspända landet i världen, men ingen jag känner från andra ställen whinar så mycket som söder/sjöstadsföräldrarna om hur tufft "livspusslet" är att lägga.
Om man som du jobbar helg ibland och ibland får vardagar med dottern låter som en smäck. Har själv funderat på att försöka lägga upp det så, men sitter på kontor så det är inte optimalt. Men det känns ju som en hel onsdag med barnet "kvittar" minst tre-fyra sena hämtningar.
Åh jag håller med dig till 100% om att många gnäller över att det är jobbigt. Inte kanske just dagistider (vilket ju betyder att man vill vara mer med sina barb). Utan att man ska hinna göra allt man gjorde innan och när de märker att det inte går blir det kris och kaos. Barn tar tid!
Väl talat. Vi är nog inne på samma linje.
troligen är vi det.
Sista ordet: när det är -15 och kolmörkt så kan man vissa dagar konstatera att dagis bjuder jävligt mycket bättre eftermiddagsstimuli än en trött förälder i en stökig lägenhet.
Temperaturen på det här ämnet svalnar banne mig aldrig. Och då måste jag också yttra mig. Jag är ensamstående (vet inte hur många gånger jag kläckt det här) och student, så det är inte svårt att räkna ut att mina barn har rätt långa dar på dagis. Och det är inget problem! Så ÄR det ju, det är bara att gilla läget. Ungarna mina gör det i alla fall. På dagis händer det ju massor med grejer. Jag bytte dagis för nåt halvår sen och gick de första månaderna och trodde personalen såg ner på mig på grund av ovanstående. Det störde mig, och jag började skita högaktningsfullt i det, och lämnade schema med högburet huvud. Och insåg att det jag trodde inte stämde alls. "Vi vet hur det är" var reaktionen, eftersom flera ur personalen också utbildat sig efter de skaffat barn. Vad de andra föräldrarna tycker ger jag blanka fan i, de hälsar ju inte ens om de inte absolut måste. Jag har viktigare saker att tänka på. Go dagis, och utöka för helvete öppettiderna så vi som inte kör kärnfamiljsstuket kommer ha nån som helst chans på arbetsmarknaden!
Jag lider med dig. Jag är så lycklig att vara en av de arbetslösa farsorna(5st) som hämtar och lämnar vid samma tid,skäggstubb,mjukisbyxor,a-kassa som aldrig kommer. Inga entrepenörer,inga frifräsare.
När corre var liten var jag också arbetslös för det mesta,det är jag glad för.Dom lyckade föräldrarna försökte kompensera matriellt för att dom hellre jobbade övertid än var med ungarna.Jag jobbade ju mycket skift också,det var ju bra,då fick han vara hos andra efter dagis och lära sig sova borta.
Go dagis och go Emelie <3
Min svägerska hämtade sina knoddar före kl 15 varje dag, det enda de kommer ihåg är den gången hon hämtade sent. Man gör det man kan och det blir bra!
Klockan är 19.28 och jag har just slurat jobba. Jag ska vara glad att jag har en C som hämtar. Man ska sluta ha det där dåliga jävla samvetet. För vems skull liksom?
Skicka en kommentar