”Boooy, when I was in the Marines…”

Olivia ger mig ännu en anekdotisk anledning att publicera en bedårande babybild. Fotot på henne sovandes hand i hand med sin mor får mig att tänka på Texas James. Han var (finns de?) sångare och basist i Spazm 151. Detta inferno av alkohol/droger/rent pandemonium var en akt av alla hardcorepunkgudars nåde, och jag är ytterst lycklig över att jag fick släppa deras enda album. Det är som bekant en av de bästa och mest furiösa fullängdare som släppts inom punkvärlden de senaste 20 åren.
Hur som: James är en skogstokig människa. Som gitarristen i Spazm 151 beskrev sin frontman: ”Ena kvällen kan han suga kuk, nästa är han ute och knackar bögar, du kan aldrig veta så noga”. Första gången jag och mitt dåvarande band träffade honom var för 9 år sedan. Vi skulle spela ihop och söderbon kom och satte sig med oss för han ville ”prata skit med svenskarna”. Han började på den bredaste tänkbara Texasdialekt redogöra för när han var marinkårssoldat. Som 22-åriga umebor på vår första USA-turné blev vi livrädda. Sedermera fick jag höra historien om första gången han besöte New York City – han vaknade upp ur en spritkoma, sittandes på tunnelbanan, med hakkors ritade över hela ansiktet. ”Rolig fyllehumor”, tänker ni. ”Fuck that hillbilly cracker up”, tänkte det svarta gatugänget i samma vagn. Det blev gatlopp genom Manhattan med fara för livet.

…och över hela ryggen har han tatuerat en vit hand som skakar en svart hand under rubriken ”unity”. Därav kopplingen Oliva-Cornelia-Texas James. Men mest ville jag bara blogga upp fler babyfoton.


Texas Motherfucking James.
Jag längtar till/bävar inför dagen då min dotter får träffa honom.

Någon borde blogga upp Spazm 151:s självbetitlade album.
Jag fattar inte hur jag ska göra.

Uppdatering: Se där, någon som fattar.