Idag fyller Olivia 1 vecka. Det är helt stört att hon inte existerade för 8 dagar sedan. Nu känns det som att hon alltid varit på plats. Baby Mama #1 styr frukost medan far och dotter mörnar sig i sängen. Till tonerna av Mercyful Fates ”Melissa” har vi vårt första förtroliga samtal:
”Åh, älskade Olivia. Du får lyssna på vad du vill men inte Coldplay. Till och med reggae. Men inte inte inte Coldplay. Din mor och jag vill inte att du ska kissa i sängen resten av livet.”
Förresten var både Melissa och Abigail seriösa namnförslag från Martin. Jag fastnade för Abigail. Cornelia slog näven i bordet:
”Helvete helvete nej. Inga spexnamn.”
”Say hello, my little fiend.”
”Fuck jävla off Coldplay”, säger Olivia i sina drömmar.
Cornelia märker att ammandet tär på aptiten: ”Åh, idag skulle jag kunna äta en häst. En vegetatisk sådan, alltså.”
Soundtrack till bloggande och sovande baby: Mästerliga Hour of 13 och fullt godkända Insomnio. Baby Mama #1 har lämnat lägenheten för första gången sedan vi kom hem. Själv. Nervöst.
Inlägg
3 kommentarer:
HR ovanför skallen. Stabilt.
lösnäsa?
Ursäkta?
Skicka en kommentar