Paper: A vulgar display of power

Katten Gustaf is back for the attack men undviker ögonkontakt.

Bortsett från mitt eget band finns det en enhet som jag skrivit mer om än någon annan i den här bloggen: Paper. Jag skriver så ofta om dem att jag borde få betalt. Eller i alla fall en vinylversion (släpps 2/10 – här) av det fenomenala debutalbumet.

Igår var det dags för trion att göra ännu en volta på Landets pyttescen. Jag har inget mer att tillägga till de miljarder inlägg jag redan skrivit om Paper. Vi fick höra en ny låt vid namn ”Coming from you I take that as a compliment”. De ska spela in en tolva nu i januari. Sedan nytt album till våren. Enlig Death Row-Henrik är det ”tydligen nån svinkänd snubbe som ska prodda tolvan”.

Paper är en av Sveriges bästa grupper och The Ritual känner mer gemenskap med dessa trenne konstfackiga popnördar än Sveriges alla liksminkade horns up-snubbar med halstatuering, platåskor, lajvarskinnrock och latexbyxor. Paper förstår intensitet och mörker mer än en man i trollkarlshatt någonsin kommer att göra.

Tyvärr kortades speltiden igår då förbandet – någon horribel Håkan Hellström-smörja – drog över tiden. Landet har uppenbarligen skippat legitimationskontrollen. Hela övervåningen liknade mest en indierockande fritidsgård och förvirrade barn jublade fram extranummer på extranummer från de misslyckade rockmänniskorna på scen. Barn har som bekant ingen känsla för kvalitet.

Jag står längst fram, framför sångaren/syntharen Olsson. Halvvägs genom spelningen knackar en påstruken indietonåring mig på axeln.

Indieteen: Är det du som sjunger i bandet?
Jag: Eh… va?
Indieteen: Är det du som sjunger i bandet?
Hon pekar på Paper.
Jag: Eh. Nej.
En halv minut går. Hon knackar på min axel igen.
Indieteen: Vem är det som sjunger i bandet?
Jag: Ja, han där.
Jag pekar på Olsson som sjunger i en mikrofon.
Indieteen: Du borde sjunga i bandet!
Jag: Va? Nej, det tycker jag inte.
Indieteen: Jo! Du borde sjunga i bandet! Man ser ju inte ens ögonen på den där killen. Han tittar aldrig upp. Han tittar aldrig på oss. Du borde sjunga i bandet.
Jag: Nej.
Irriterat viftar jag bort henne och vänder mig om.
Jag får inte jobbet som sångare.


Sveriges stelaste och därigenom hårdast arbetande trummis. Kudos.