Så mycket namndroppande för skarpa falkögon.
Black Breath
Heavy breathing
Southern Lord (Sound Pollution)
Mycket talar emot Black Breath. Först har vi ”Heavy breathing”, en albumtitel som andas tungt (förlåt Göteborg) av såväl 80-talets sleaze som Pussycat Dolls. Inte okej.
Sedan har vi fotografiet där kvintetten försöker anamma en ockult aura via bockskalle, kalk och kandelaber. De siktar på Aleister Crowley men landar hos Village People:
1 x Municipal Waste-snubbe.
1 x Saint Vitus-snubbe.
1 x Unabombaren möter lastbilschaffis-snubbe.
2 x Mr. Spock-snubbar.
Och svärta kring ögonen? Nej. 2010 kan inte ens Tom Warrior hantera det på ett värdigt sätt. Då fungerar det inte på korthåriga Ink & Dagger-lirare.
Med minuskontot stängt kan vi fokusera på plussidan. Där är täckningen om inte grandios, så i alla fall rimlig. Seattles Black Breath besitter ett riff-o-fantastiskt driv, som sorgligt nog ofta poleras bort i Kurt Ballous produktion. Varför skulle han dit och tafsa med sina små ömtåliga syltfingrar? Ogilla.
Det vrålsnuskiga punköset. Celtic Frost-flirtarna. Det charmiga NWOBHM-lekandet. Allt det som fick rumstera fritt på debuten ”Razor to oblivion” har här nästan helt försvunnit.
Istället vältrar sig Black Breath i folkhemmets helsvenska death metal. Röda Dismember-slingor med vita knutar, blågult Entombed-släpande och paltigt Unleashed-gung stormar fram om vartannat.
För svenskofiler är detta dödsmanna från Hades, inget snack. Men när ”Wolverine blues”-iga ”I am beyond” rullar ut sovsäcken redan i fjärde spåret, kan jag inte låta bli att fundera:
Where’s the fucking punk? I want you to give me a hard time.
Bäst: ”Virus”, ”Children of the horn”, ”Eat the witch”.
Sömnigast: ”Wewhocannotbenamned”, ”I am beyond”.
För mad crazy people som bangar och kängnävar till: Entombed, Dismember, Death Breath, Wolfpack (GAMLA), Moment Maniacs, Coma.
Brasklapp: Black Breath var tänkt att göra en splitLP med mitt forna band. De backade dock ur när de skrev på för Southern Lord då bolaget ville att de omedelbart skulle fokusera på ett eget album. Jag vill bara poängtera att det inte finns något agg eller bitterhet gällande det, som i sin tur kan ha färgat denna ytterst subjektiva recension.
Inlägg
4 kommentarer:
http://svt.se/2.33538/1.1959673/filmade_nar_de_eldade_upp_kaniner
Jag kan aldrig riktigt bry mig när jag läser eller ser något sånt här. Reportern pratar om hur männen åkte till en djuraffär för att köpa kaninerna som de sedan plågade. För mig kunde de lika gärna åkt till närmsta ICA och köpt en stek. Saffran Foer uttryckte det ju ganska bra när han sa att vi äter torterat kött.
Klart jag ser skillnaden mellan kaninen och en t-benstek men det är bara grader i helvetet.
Så. Behövde få det här ur mig.
vadå, split med sonic ritual?
Jag tycker det är a-ok att stampa ihjäl djur för ett fetmaframkallande imperium! Min kurrande mage tycker det är win win!
Burn Roger, burn!
Anonym 07.58. Ja, splitten med Sanctuary in Blasphemy planerades från början med Black Breath. I backspegeln tycker jag nog det blev bättre så här, även om BB inte varit fel. Det är bara det att SIB rules.
Skicka en kommentar