Nöjesguiden tacklar den svenska kritikerkåren. De bästa listas och hyllas, men yrkesgruppen som sådan rullas in i en matta och slängs från Västerbron. Frisk vågat, ett blodigt självmord vunnet. Tidningen själv kan knappast stoltsera med landets skarpaste pennor.
Jag gillar Elina. Jag gillar Patrik. Och jo, faktiskt, jag gillar Carl Reinholdtzon Belfrage. Dels för att hans namn är lika uppenbart fabricerat som de insändare som rasar mot honom. Dels för att han anlagt en klassik sexualförbrytaruppsyn, den typ som sitter i en bil utanför en skolgård och stirrar på barn på ett otillbörligt sätt. Men mest för att han aldrig författat ett icke-sarkastiskt ord i hela sitt liv.
Han sitter där, påklistrat hatfylld, dyngrak och storrökande i en nerpissad och wannabeöverklassig hörnsoffa av tweed och anammar ett intellektuellt förhållningssätt som fullständigt saknar täckning. Men jag gillar det. Kudos. Kör, bara kör Carl, du man av börd.
Runka av din godsherre.
I övrigt ifrågasätter jag att Alex Schulman är Sveriges #1 kritiker. Lysande tolkare av människor och tiden vi lever i – ja. Men kritiker? Nej.
Topp 3 saker i recensioner som får mig att hata dig mer än Hitler och önska dig död i en hotellbrand:
1. Inled bedömningen av ett nytt släpp med att slå fast det sjukt uppenbara: ”XXX är tillbaka med en ny platta”. Sherlock, FTW!
2. Skriv gärna helt makabert motsägelsefulla saker i stil med ”AC/DC:s nya skiva är en klar utveckling från den förra, men de låter exakt som de gjort i 40 år”. Ja, uppenbarligen.
3. Skit i att lyssna, skriv bara ”det här är inte min kopp té men bandets fans kommer inte att bli besvikna” eller ”gillade du förra skivan kommer du att älska det här”. Gah! Gaaah! Dö! Dö! Dö!
Jag vet inte vem Sandra Nelson är, men jag gillar nog henne också. Mest för det uppenbara brobrännandet i följande sågning:
”DN har ett gäng fantastiska skribenter som initierat skriver om sin favoritdel av kulturkakan. Gott så. Och så har de alla de andra skribenterna. Samma tidning som så ofta slår på trumman för en fin och härlig kritik publicerar en Fu Manchu-recension som mest handlar om det svenska vintervädret? De 54 medarbetarna på DN Kultur arbetar nog inte med rockbevakning. Det är så fasansfullt viljelöst, riktingslöst och ointressant att jag inte för mitt liv begriper varför de ens försöker.”
Hear hear. Kudos Sandra, kudos.
Inlägg
5 kommentarer:
Om Patrik Forshage ägnade en tiondel av den tid han ägnar åt Nöjesguiden på sitt egentliga yrke, nämligen rektor på en skola i en söderförort, så skulle den skolan ha ett betydligt bättre rykte än vad den har.
Oh, do tell more HENRY FIAT!
Patrik e i alla fall 1000 x bättre än den där JONAS CRAMBY, en riktigt talanglös nolla. En dag hittade han en lustig hatt + ett tangentbord i sitt eget anus och tänkte ”Hmmmmm… det här kan jag göra en karriär av”. Vilket han gjorde, och resten av världen vill bara stoppa pistolpipan i munnen.
ALLA har börjat skriva "gott så" "bra så". Vafan kommer det ifrån, vem började och varför apar alla efter?
Jag stal det från Mattias Pettersson. Det är allt jag vet.
Jag var också på väg att kommentera "Gott så".
Nu skriver jag istället "+1" på det. Också uttjatat.
Skicka en kommentar