Kristian Luuk: The game of the arseholes

”Tut-tut, jag är helt slut som människa.”

Björn Wiman skriver bra och träffsäkert om SVT:s farsartade valvaka. Fördelen med att inte vara Björn Wiman är att där han måste lägga band på sina små syltfingrar, kan jag maxa plumpheten. Let’s go.

Den missanpassade och felknullade (plump men rättvis) länken stavas Kristian Luuk. Jag missade att han gullade med Bert Karlssons rasistiska Ny Demokrati-dubbelhakor, men hade det tvivelaktiga nöjet att få se honom fingerpulla (as plump as I wanna be) Jimie Åkesson.

Sedan hö-hö:ade han om det tooookiga i att Åkesson och Lars Ohly skulle mötas i sminkrummet. Ja, skitkul. Verkligen. Klockan står på två minuter i midnatt (bildlikt) och lyteskomiken maxas. Värdigt.

Kristian Luuk – skäms.

Hade vi inte kunnat få en enda ynka kväll av seriositet och sober stämning? En enda ynka valvaka som inte behandlades som ett Benny Hill-regiserat kammarlustspel på en bordell?

Icke, säger SVT.
FTW, säger SVT.

Mest beklämmande var att det – rakt ut genom rutan och in i tv-soffan – var smärtsamt uppenbart hur pinsamt alla närvarande tyckte att Kristian Luuks buskisbeteende var. När han kramade Timbro-tanten och glatt utropade ”det går bra nu!”, ja, då var paniken i hennes nuna lättläst. Samma sak med de besvärade minerna i Peter Wolodarskis samt Katrine Kielos ansikten när det skulle gäckas och busas.

Kristian Luuk och SVT: Fuck jävla off.

Uppdatering: Hynek Pallas skriver lika bra om debaclet här.
Lite plumpare, kanske.

Soundtrack: ”Street woman” och ”To be demon” av Loudness.
Varför äger jag fyra (4) Loudness-lp:s? Orimligt.