Vid mitten av 1990-talet var mina bandanas dock bortom kontroll. Och då finns det inte ens några bilder på mitt tidiga 1990-tal, då tung Max Cavalera-wannabeism drev mig in i en värd av citycamouflage, torshammare, skinnvästar och Sepultura-näsdukar. Även blåa jeans med patchar på förekom. En bister verklighet.
Straight edge in the front…
…fläta in the back. Cornelia noterar att jag i alla fall påminner ett milligram om hennes drömkarl Robert Trujillo. Revive gick igenom en miljard olika sättningar och jag var med i den sista. Jag spelar alltså inte på demon ”In defence of the edge”, som kan stoltsera med attackerande straight edge-ninjas på omslaget och lyriken ”You’re not showing up anymore/You fucking poseur whore” i texthäftet.
Jag tror att jag gjorde två spelningar med Revive. På sätt och vis är detta bandet som utvecklades till D.S.-13 i och med att jag, Tom Terror och Jussi Suburban alla var med. Det finns en osläppt Revive-demo som var så dålig att vi inte ens mixade den. Det var slutet. Jag har inte hört den sedan jag lämnade studion för fjorton år sedan.
Undrar om den finns kvar någonstans?
Bilderna ovan är tagna när vi öppnade för Battery på Galaxen 1996. Det jag minns mest är att vi drog av en oerhört ostämd och otjat slakt på Cro-Mags ”World peace” som ett fuck off till den allt mer politiserade hardcorescenen i Umeå. Ah, vad saker och ting förändras.
Extremt tidigt och otatuerat D.S-13-rep 1996.
Krille och Andy Anarchy. Notera tumring med taggtråd.
Krille och Josefin på väg till hufvudstaden för att se Life of Agony 1996. Gigantiska skatelogos på kläderna – none more 90-tal. Jag lyssnade orimligt mycket på Articles of Faith under resan.
Festivaaaal! Jag har i runda slängar en miljard bilder från Hutsfred 1995-2001. De flesta ser ut så här, inklusive bandana, eller så är det meningslösa bilder på band. Mer av det senare senare.
Sara och Krille på Hulstfred 1996.
Sara och Krille i Umeå 2010. Utan bandana, dock med hunden Buse.
Titeln på detta inlägg är snodd av Daniel Astgren. Kudos.
…och ja, jag vet att Max Cavalera-bilden jag länkar till innehåller noll procent citycamouflage. Men jag tycker det är så svindlande coolt att han bär Sisters of Mercy på kroppen och Discharge på gitarren, att jag sket i det svartvitgråa konceptet.
Inlägg
12 kommentarer:
Köpingsdamer på Hultsfredskortet. Där ser man.
Jag vet. Känner du dem?
Här åker man bort några dagar och kommer hem till en minnenas esplanad.
Jag bugar och applåderar och önskar jag själv var lika duktig på att spara saker.för övrigt försitter jag aldrig en chans att smäda uåhc för govindasflörten och det märkliga modet,tex. t-shirten ovanpå allt annat.
Säger hej till Eva i mitten när jag träffar på henne, de andra två vet jag bara vilka de är eftersom vi gick på gymnaiset samtidigt.
Tack. Och krshnaflörten förtjänar att smädas. Men det där med t-shirte fattar jag inte. Vad menar du? T-shirt ovanpå longsleeve är fullt godtagbart.
Har du kvar gitarren du använder på bilderna från repan? Hoppas det, den var ju helt löjligt snygg.
Den vita marshalltoppen på bilden köpte jag i någon musikaffär i Umeå typ 2001 (det var graverat galaxen på fronten). Den såldes tidigare i år. Första gången jag faktiskt ser den i action.
Man kan inte lyssna orimligt mycket på Articles of Faith, möjligen orimligt lite.
T-shirt ovanpå långärmat plagg är i samma division som citycamo och krishnacore.
INTE okej.
Björn: Den var aldrig min utan lånad. Tyvärr. Tror det var Johannes (då Eclipse och Situation 187 och Revive, nu Cult of Luna).
Göran: Helvete, how can the world be so small?!
Nej nej, nu cyklar DU i skiten. Fullt rimligt + superhardcore med t-shirt ovanpå longsleeve.
Men alltså, villken storlek var min Droors jacka egentligen? Typ 3XL. :S Och den är inte så hardcore den där ljusgula (!!!) mössan heller... Så en bandana är liksom inte ett speciellt stort brott mot mode lagen, when looking at the big picture.
Skicka en kommentar