Solslapphet och kärnfamiljscharter: En odyssé i bilder, ironiska shorts, katter och inga som helst subkulturella referenser

Det blev en resa till Kreta. Syfte: Att hylla familjens första gemensamma ledighet på tre år. Resultat: 9.0 på Richterskalans svennebananmätare. Lasse Åberg FTW! Samt den längsta tid – en vecka – jag tillbringat utan internet sedan world wide web uppfanns.

For those about to dra på charter med en ettåring – I salute you. Knepigare än ni tror.

I övrigt härskar Ed Hardy-kopiorna fullständigt oinskränkt på Kreta. Alltså, inget gäck. Varenda affär öser anskrämliga tatueringsdesigner i ansiktet på dig när du går förbi. Den turistiga delen av ön ser ut som en daterapesåpa modell ”Jersey shore” och ”Kungarna av Tylösand”.

ICBM över Ed Hardys lekamen nu.

Och så här såg vi ut.


Post-Die Antwoord-ironiska Vice-shorts. Så går det när du ska köpa badbyxor efter säsongens slut, då alla nasare kränger vinterkostymer till Sveriges fashionistas. Då förvisas du till det dammiga reahörnet där alla slaggprodukter är XL. 50 kronor? Som hittat!


På Kreta hänger det katter i varje gathörn. Här är ett nattsvart exemplar. En ockult symbol eller en Janet Jackson-referens, beroende på vilken utgångspunkt du har.


Här är en mikrobiskt liten och icke-ockult katt som stressjagade oss i sin jakt på kärlek. När förföljelsen slutade med att den försökte äntra barnvagnen tvingades jag, för att citera Cornelia, ”slänga bort den som en säck potatis”. Det kändes sådär att irriterat vifta bort en liten kissekatt som bara ville ha en kärnfamilj att ty sig till.


Annars såg det mest ut så här.


Och så här.


Ibland var där antika byggnader i bakgrunden.


Och ibland ockuperades kulisserna av åttiotalets färglåda.


Men mest såg det ut så här. Sovande bebis inne och altanhäng i midnattstimmen ute.


Tut-tut i dagsljus för Olivia Obliteration.


Tut-tut i natten för mamma och pappa.

Jävligt skönt att komma hem dock.