En sista näve A. Stilla fundering: Hur i helvete resonerade Asta Kask när de spelade in nationalsången samt ”Vem kan segla för utan vind”?
Summering hittills: Jag är ruskigt nöjd över att jag fick vara med och släppa 2 av 3 vinyler signerade Assel (Östersund). Tio år senare står sig första singeln fortfarande mycket väl. Det är ett 9 spår kort blästrande Dropdead-ställ, från början till slut. Unikt bra inom sin genre i lilla Sverige. Jag är mindre nöjd över att jag söp bort deras kassetdemo på Hultsfred 1999 (1998?), enda jag någonsin sumpat på fyllan i hela mitt liv. Surt.
Upptäcker nu att jag även saknar deras sista vinyl, splitten med My Own Lies. Jag förstår inte hur det gick till. Om någon där ute vill donera ett exemplar – säg till. Jag skulle uppskatta det.
Assels hemsida fungerar och du kan ladda ner all deras musik här. Vill du ta hem hela deras strålande debut i en enda rar-fil, klicka här.
7 inches of pleasure pt 1.
7 inches of pleasure pt 2.
7 inches of pleasure pt. 3
Och så en liten bild på tant Stina och Olivia, för att runda av:
Inlägg
2 kommentarer:
Jag tror att Asta resonerade som så att det förmodligen skulle reta gallfeber på skinnbulenassarna att ett uttalat vänsterpunkband spelar in nationalsången och ändrar texten. Och det gjorde det ju.
Mission accomplished?
bra syfte. mindre bra resultat.
Skicka en kommentar