Spiral archeologist: See my vest

Till tonerna av Electric Wizards kommande album ”Black masses” rundar jag av min utgrävning. Inga mer analoga fotografier från mammas källare. Och vad bättre fashionistafinal, än en jeansväst?

Precis som Annika Marklund har jag alltid haft en fäbless för västar. Men efter att i årtionden ha kört på Yngwie Malmsteens filosofi – ”less is less, more is more” – får de gamla bilderna och Electric Wizard mig att inse att jo, nog fan är minimalism mästerligt ändå. Vi säger så.


En natt på Frasses, 1997 (typ). Denimväst, från Rocky, donerad av Doughnuts-medlem. Inga tygmärken, inga nitar. Bara en enda Venom-knapp, som jag har kvar. Rakt, enkelt, stilrent, tidlöst, perfekt.


På väg till Luleå för konsert, 1998. Ett år senare är västen körd genom mixern. Tygmärken, nitar, knappar – till ändlös förbannelse. Så… pubertalt. Plumpt. Billigt. Notera även löst sittande jeans i kombination med ett patronbälte. Gah! Ta bort!

Och så en sista ovidkommande bild:


Det var i alla fall en av oss som blev något.

Så. Nu går vi vidare. Mot nya djärva, orimliga mål. Till exempel ska jag nu på torsdag segla under Sweden Rock-flagg för första gången. Någon fler som ska gå till sjöss för att hylla Dio?

Uppdatering: Sedan hittar jag en bild på Årre och inser att Yngwie fucking Malmsteen kanske inte är helt ute och cyklar. Trots allt.

Annika Marklund – ät skit!


Så rått, så rätt, så väst.