söndag 12 september 2010

No mosh, no core, no trends, no fun

Jag är sjukt långt efter. Übermetalpunkarna Plasmatics är konstrock. Dussinbandet Trash Talk är slamdansandets frälsare. Tydligen.

”Om ett band blir kända för sin mosh pit, betyder det att det är mycket mosh i världen just nu, eller lite? Tjejen bredvid mig berättade att hon läst på internet att det är inne bland kidsen i USA att mosha just nu, så jag hoppas på det första.”

Mosh is dead, long live the mosh. Själv skulle jag nog vilja hävda att den globala moshkursen varit stabil de senaste trettio åren i den värld som Trash Talk tillhör. Även när börsen skakat och rasat ovan jord.

Bevis: Kaskadspyan Linda Sundblad skämtade om det på Rockbjörnen. Hon uttalade det dock någonstans i gränslandet mellan ”mossing” eller ”mosschking” och ingen fattade någonting. Allra minst Markus Larsson, som var själva poängen med skämtet.

Fast mest vill jag påstå att den här konserten blir fenome-fucking-anal:



Bombus borde bara flytta hit. Då skulle mitt liv bli så här:





Om det är någon där ute som känner att de lånat mitt ex av ”Another state of mind” får de gärna höra av sig. Tack.

7 kommentarer:

Fredrik sa...

Jag säger bara: toxit waltz! Allt annat är bara konstigt. 8)

Tor sa...

När HFD spelalde i USA precis blev det rätt mycket mosh. Speciellt coola collegekillar började veva som jävla väderkvarnar. En hipsterfest i en källare var också rätt galen då vicemafian såg sin chans att skaffa moshcred.

Herral de Santina sa...

USA-turné? Men nu vägrar släppa skivor! But why?!

Tor sa...

Fullängdscd precis släppt. Sitter å trycker på 1000 ex. Digipack foldout med massa häftiga monster på.

Pär Arvidsson sa...

Allt är Anthrax fel.

Fin flygare, synd att man inte kan närvara bara.

Martin sa...

Alltså, är det en journalist som skrivit det där?

Anonym sa...

martin - pja, typ, ja? gränsfall.