söndag 26 september 2010
Kuk/fitta (What’s the color of)
Kudos Konsum! Bra att ni färgkodar namnskyltarna med blått och rosa för pojke respektive flicka. Om föräldrarna nu skulle råka glömma vilka könsroller Olle och Sara kommer att klämmas in i. Det gäller att sopa genustrottoaren så noga som möjligt för de små liven.
I nio fall av tio utgår främlingar från att Olivia är en Oliver. Gör vi fel eller är det folk som är uppknullade? Det lutar åt det senare.
Olivia Obliteration a.k.a. Denim Demon: Don’t fuck with me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Det är folk som är uppknullade. Får panik om dom inte vet vilket kön en unge har. Som om ungen ger blanka fan i det.
undrar hur dom gör med namn som kim och robin?
Jag undrar vilken färg de valt för namn som Robin och Kim?
tänk om man har en unge som heter typ kim eller robin, hur gör man då?
Bara ni låter ungen välja färg själv när den åldern kommer.
Vi har samma problem, även om jag inte tar illa upp och egentligen mest tycker det är kul att se människor sätta sina förutfattade meningar i halsen. Båda mina grabbar har under perioder varit väldigt långhåriga och dessutom gillar vi färgglada unisexkläder. Jag kom på mig själv att bli förvånad när någon i affären faktiskt tilltalade min yngsta kille som "han" (vilket så klart var precis när han klippt av sig håret.)
På en hamburgerresturang (som jag inte vågar nämna vid namn här) har vi till och med varit med om att en anställd kom ut speciellt till vårt bord från kassan efter att den äldsta sonen valt spiderman som medföljande leksak. De skulle bara upplysa oss om "att det finns tjejleksaker också om hon vill byta".
Det tråkiga är att det känns som om så många föräldrar verkligen är trötta på den här endera eller grejen. Allt är så tufft eller sött och inget får bara vara helt vanligt. Ändå verkar det bara som om det går mer mot ytterligheterna. Vid senaste affärsbesöket fanns det Hello Kitty-russin. Inte ens torkad frukt kan uppenbarligen vara könsneutral längre.
Vad förväntar du dig av ett samhälle/en värld som tillber gud och pengar? Dubbelmoral eller mångfald? Religion är hemskt förstående... 8) Handla kläder på HM och du ser exakt hur vi ska se ut. Exakt. 8)
Konsumstalinism.
>Ändå verkar det bara som om det går mer mot ytterligheterna.
Ja, det är väl därför som jag fortfarande orkar göra sådana här (halvtrötta) inlägg. Det känns som det blir SÄMRE, inte bättre. Ingen evolution utan bara devolution. Det är som att tjejbandsyndromet tar över världen. Tut-tut.
Är det jag som inbillar mig när jag minns min egen uppväxt på sent 80-tal + tidigt 90-tal som mer unisex? Är jag full?
Det blir mer kommersielt. Det är din devolution. Ska man passa för alla missar man detaljerna.
Devolution FTW!
Formulerade mig visst knasigt i kommentaren innan såg jag nu. Så klart menade jag att det är tråkigt att FASTÄN folk blir mer och mer trötta på att modet skiljer sig åt beroende på vilket kön det är tänkt till, så görs inte mycket åt det. Det känns inte som om de som säljer grejer bryr sig, eller så har de inte uppfattat vibbarna. Bortsett från Polarn och Pyret, vars slogan går ut på att de gör kläder för barn och inte för killar och tjejer enbart. Önskar att det gällde även på andra områden. Som ditt lysande ex med barnvagnsskyltarna. Alla kunde ju varit gröna eller gula tex.
Ang tv serier såg jag att du fått tips om The Wire. Det röstar jag också på.
Fast det känns som att det bara är vi 70-talister och tidiga 80-talister som bryr oss. Folk födda sent 80-tal och på 90-talet VILL ha rosa små prinsessor och blå små kommandokrigare. De pissar social prägling rakt i ansiktet och dyrkar bilogin. Det verkar så i alla fall, och jag tror det går hand i hand med att det perfekta marängbröllopet blir allt mer populärt bland yngre människor. Cornelia, som jobbar på PoP, bekräftar min teori. Unga par strax över tjugo kommer in och frågar efter tjej- och pojkfärger.
Vad i helvete är det som händer?
Och på tal om det perfekta bröllopet: Hitler. http://canthateenough.blogspot.com/2010/05/happiest-day-in-my-life.html
För övrigt känner jag mig sjukt gammal när jag går in på första kommenterarens blogg och inser att det är någon sorts cyberpersonlighet som inte finns i verkliga livet. SL? Vad, sysslar inte de med… Bussar och tåg?
Jag förstår INGENTING.
Jag tror att du kan hitta förklaringen i Naomi Kleins No logo. Förklaringen på färgerna på barnkläder alltså, inte varför folk skapar låtsasvärldar att leka med. Men rollspel fanns på din tid med. 8) De var bara inte virtuella.
Vi går mot en fördummande tid, vi har MTV att tacka för det. Den individuella friheten gjorde att vi glömde våra medmänniskor. Tack för den, liksom. Frihet my ass.
Skicka en kommentar