Invasionen var i hufvudstaden för att spela på ett antialliansen-
arrangemang. Jag passade på att njuta av årets sista uteserveringshäng tillsammans med Umeås svar på George Clooney. I bakgrunden syns bordet där Benny Andersson och Kristina Lugn avnjutit en stilla middag. Kvällens samtalsämne var om Bennys rock kostar 100 kronor eller 100 000 kronor. Frågan är fortfarande öppen och mycket oklar.
Hoola Bandoola Band spelade. Fullständigt obegriplig musik. En gång på 1990-talet skällde jag ut Mikael Wiehe i ett direktsänt debattprogram i SVT. Det var på den tiden jag brydde mig om möjliga förändringar (till det bättre) i samället. Jag kallade Wiehe en sellout och han sa att han älskade mig för det. I sällskap hade jag Johannes Persson och en mörkhårig skönhet som jag hade en hemlig halvcrush på men som jag aldrig vågade prata med.
Före SVT Play och Youtube – mycket glad över det idag.
Mot slutet fylldes scenen av medeltidsklädda lajvare med dragspel och luta. Musiken blev, om möjligt, än mer obegriplig.
”There was death on the dance floor when we came to town/There was death on the dance floor/From the heavy connection of the Hoola Bandoola sound”
Under Hoola Bandoola Bands set utbröt slagsmål i publiken. En man fick en flaska i bakhuvudet. Blod i bänkraden och snuthets.
Föräldragenerationen leker hårt.
Inlägg
9 kommentarer:
jag dör va roligt. kalla wiehe sellout! fyfan så kul.
Wiehe är, trots att jag numera inte längre delar hans benhårt stendumma åsikter lika enfaldigt, så långt ifrån sellout man kan komma och troligen bland det bästa som någonsin kommit från skåne, och kanske sverige. Han är ett G E N I. Det lärde min mamma mig redan som femåring då jag såg honom i typ rinkeby.
nånstans i öppna arkivet kanske det där finns trots allt. Den som söker skall finna.
Lonsdale-grejen var lysande. Och en allvarlig reminder om varför man ALDRIG skall lyssna på journalister. Utom när de bloggar dårå, kanske. eller nåt.
Jag tror jag syftade mer på den radikala progrörelsen än honom som person. Men jag vet inte riktigt.
Wiehe: Mkt trevlig att intervju, smart och roligt mellansnack, bra åsikter, helt fruktansvärt värdelös musik.
Progg med två g ka det ju vara.
Avis. On many counts.
Här kommer det viktiga. Kåre har pratat om den här prylen när du var med i TV. Jag tror att jag kan ha sett det. Har ett svagt, svagt minne av det. Kåre såg skiten och han är prick hundra jävla procent säker på att du hade en Nuclear Assault-tisha på dig i det där programmet. Jag droppar ju både dig och Nuclear Assault på bloggen ibland, därav snacket. Hursom, respekt.
Helt stört. Jag hade glömt det. Men ja, jag har på mig en Nuclear Assault-collegetröja. ”Handle with care”-designen, turnédatum på ryggen. Bär även stolt en innebandyfrisyr modell mellanstadie.
Det fanns dock VHS på den här tiden. Någon kan råka ha det inspelat. Låt oss hoppas. Fy fan. Stor humor.
Jag vill minnas att hela "påhoppet" var ganska banalt och pubertalt. Tonårstrotsigt liksom. Man hade liksom kunnat ana att det var en kommande bloggare som skällde ut den där proggaren. :)
Modigt och rätt coolt ändå, trots att det inte var med så mycket subtsans.
Pubertalt? Banalt? Skämtar du? Klart som fan att det var!
Skicka en kommentar