Parent on parole

Med familjen utflugen passar jag på att besöka Stenler och Odies magnifika Wonderflat. Det är som att kliva in i en filmdekor fylld med värme, ungdom, skratt och lådvin. Gammal takhöjd, Bon och Novell på kaffebordet, rustikt trägolv, klädställ i vardagsrummet – none more Vasastan.

Soundtrack för kvällen är ett brott mot mänskligheten. Odie har på sin blogg utlyst en knulltävling: den som lyckas ha sex till hela den här Spotifylistan, vinner. Har ni någonsin lyssnat – och då menar jag verkligen lyssnat – igenom hela ”Say you, say me”? Vidrig, vidrig musik som får min mentala status att krackelera på samtliga plan.

Någonstans längs resans gång ser jag kopplingen mellan Gyllene Tiders ”Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly” och Judas Priests första album ”Rocka rolla” från 1974. Det musikaliska sambandet Gessle/Halford/Tipton/Downing breder ut sig i min hjärna som en glasklart utkristalliserad raksträcka. Min vän Fredrik hälsar att det är ”en av de vidrigaste låtarna som någonsin skrivits på svenska”.

Jag skyller på vinet.

En i sällskapet berättar att hon går till en kinesisk häxdoktor i Uppsala vid namn Pan. Han har förklarat att hon lider av ”kall livmoder”. Nu äter hon tolv (12) piller varje dag för att liva upp stämningen och höja temperaturen där nere. Hepp.

Starköl, järn, Law and Order i väskan. Rimligt.

Vi hamnar på Kåken, #1 ställe där hufvudstadens vackra elit trängs. Och då menar jag verkligen trängs – jag har befunnit mig i moshpits med mindre närkontakt. Men. Du får röka vid baren. Det är värt alla blåmärken och stämplade tår.

Syftet med besöket är att nita en mediakändis, tillika heavy metal-posör, som uppfört sig som ett as mot Odie. Problemet är att han är så kort att han försvinner i mängden, och ärendet förblir oförrättat.

Vi tar ett järn istället för att ge oss på småfolk.

Lovisa spolas upp på bardisken bredvid mig som det kära återseende hon alltid är. Partyproffset stänger stället för att sedan dra vidare ut i natten. Jag blir kvar i dammet bakom henne och väljer den sunda och sedliga utvägen:

Hemgång FTW.

Soundtrack: Negative Gain ”Back from the dead”, Negative FX ”S/t”, None Of The Above ”S/t”, The Neighbors ”Negative attraction”, Negative Approach ”Tied down”. All hardcore, all negative, all day. Jag måste rensa bort Lionel Richie.