Kväll på Morfar Ginko. En person på bilden kommer direkt från ett dop. Sitt eget. Plats: En kyrka. Klädsel: Vit särk. Metod: Doppad i pool samt sittandes i badkar tillsammans med andra särkklädda män och kvinnor. Religion: ”Love… Kärlekens religion”.
Det är få gånger i mitt vuxna liv som jag blivit fullständigt mållös.
Detta är en av dem.
Lovisa: Vad tänker du?
Jag: Vet inte. Jag… har inget att säga. Inget.
Lovisa: Ja, jag förstår det.
Jag: Du vet den klassiska bilden av en muskelkarl på cirkus, typ nittonhundratrettiotal. Starke Adolf som iklädd en rödvitrandig baddräkt bänder stålstänger över sin bröstkorg.
Lovisa: Jo.
Jag: Ibland känner jag mig som Starke Adolf, och att Verkligheten är som stålstänger som trycks mot mitt bröst, böjer sig, formar sig efter kroppen, omsluter. Det här är en sådan gång då Verkligheten pressar extra hårt mot mitt bröst. Men 138 står kvar när dom andra faller.
Lovisa: Det var bildlikt.
Jag: Jo.
Lovisa: Men du har rätt. Dopet är, som du brukar säga, beyond.
Jag: Beyond beyond.
…och det efter en eftermiddag då jag, i mitt eget kök, undervisat en trettioåttaårig man om hur du återvinner ditt eget avfall. Han var genuint chockad och upplevde det som ren science fiction. För mig var det som att Ronald Reagan fortfarande var president och Patrick Bateman fanns på riktigt. Fredrik, inte ens Sarah Palin och Kim Jong-Il slänger batterier i de vanliga soporna.
Beyond beyond Thunderdome.
…och sedan insåg jag att jag tycker att ”Polisskolan 4” är roligare än ”Solsidan”.
Soundtrack: ”Can’t relate”, av och med Caustic Christ.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar