Köksfest hos Lovisa är det bästa. Vi dricker kaffe ur små koppar, sprit ur stora flaskor och pratar om Albert Camus, kriser, barnkriser, livskriser, livsmål, synden och, främst, skrönor och skvaller.
Jag berättar om en spelning mitt gamla band gjorde i någon extremt obskyr amerikansk håla. Arrangören tar emot med en bong i ena handen, och sin bebis i den andra. Vi spelar på golvet i ett garaget inför en hord hardcorehetsiga haschtomtar, och får betalt tretton dollar.
Längst fram sitter en dvärg i en liten vagn med hjul. Han saknar ben. Mot slutet av konserten har han moshats in i bastrumman. Trve story.
Sandy tycker att jag kan ”skratta mig lycklig” som varit med om något sådant i livet. Jag vette fan.
Det här är inte den spelningen, men väl ett annat framträdande från samma band i samma land. Minus dvärg.
Kolla fler hardcorevideos på Tredje Advent.
Får jag säga dvärg, förresten?
Inlägg
2 kommentarer:
Det låter ju lysnde! 8)
Angående dvärgen är det nog kört. Du ska nog tänka dig för innan du överhuvudtaget påpekar skillnader oss människor emellan. Vi har alla grön hy och kutar runt med en hård, blank knöl mellan benen.
Skicka en kommentar