Mari och Bryan, på storhelgsbesök i det svenska riket. Så här såg det ut när Mari ofrivilligt stämplades som ”hardcoretjej” av nittiotalsbibeln Darling. Numera siktar hon på OS 2016, samt för med sig ett stycke punkig internhumor från hemstaden Portlands lokala konsertguide:
Vilket får mig att tänka på att det är tio år sedan Tragedy svepte benen från under hela den internationella hardcorescenen. Känns som igår. Eeelleeer…
Orimligt antik och oinitierad Flashbacktråd om neokäng – här.
Orimligt smalt skämt för alla som någonsin varit i Portland – nedan.
Soundtrack: ”Chasing nightmares”, av och med The Total End.
Inlägg
4 kommentarer:
Tack för länken. Tragedy är lika horribla och dödens tråkiga nu som då. Bara moroner som uppskattar/ uppskattade det. Bröderna trallkäng var för övrigt otroligt drygdumma och insmickrande. Man led med Yannick (eller vad den där transatlant fransosen nu heter).
Andra sjuan med From Ashes Rise var, och är, dock bra. Resten kan man ha och mista.
Jag håller inte med för fem öre, men vill givet höra mer om ditt möte med bröderna trallkäng. Loves the name. Kudos.
Åååh, tack för denna fantastiska Portland-video!!
Åååååh... S.K.M, bästa 90talet!
Skicka en kommentar