Jag försökte maila nedstående fråga direkt till Ulf, men fick ett felmeddelande. Nu hör jag via Twitter att du efterlyser mail om krönikan. Kanske du kan svara?
”Hejsan Ulf!
Jag förstår att du får enormt mycket mail just nu, men jag skulle väldigt gärna vilja veta vad som definierar en ”pursvensk”. Pratar du genetik, biologi, kultur, eller vad? Hur långt bak ska man spåra i släktträdet för att kunna avgöra om man är pursvensk eller ej? Tacksam för svar! God jul och gott nytt år!”
Med vänliga hälsningar
Christoffer Röstlund Jonsson, journalist
Hej!
Du är inte den enda som reagerat på Ulf Nilsons krönika. Den har väckt debatt. Det är ett utgivarbeslut att publicera texter med kontroversiellt innehåll – som denna krönika.
Expressen är en tidning där vi bland annat i vår publicistiska idé betonar: ”Vi bekämpar idéer som försöker krympa människan och hennes möjligheter– kvinnoförakt, klassförakt, främlingsfientlighet, fördomsfullhet.”
Jag vidarebefodrar ett svar från vår tf ansvarige utgivare om varför han lät publicera Ulf Nilsons krönika. Jag vidarebefordrar dina åsikter till Per-Anders Broberg och till den diskussion vi för på tidningen. Den diskussionen får ju också nu handla om ordet pursvensk. I överigt får Ulf Nilson själv svara på frågor om innehållet. Han ska gå att nå på redaktionen@expressen.se.
Hälsningar
Irina Halling
Kvalitetsredaktör
Expressen /GT /Kvällsposten
Och här kommentaren till utgivarbeslutet:
Ulf Nilsons krönika publicerades i tisdagstidningen och låg ute på Expressen.se från lunchtid på tisdagen. Först vid lunchtid onsdag – ett dygn senare – fick jag de första reaktionerna från våra läsare. Det började, som så ofta nu för tiden, med ett twitterinlägg. Ett inlägg som följdes av flera.
Ulf Nilson är krönikör i Expressen. Han skriver varje tisdag. En krönikör har stor personlig frihet att – inom ramen för tryckfrihetsförordningen – skriva personligt och engagerande, en krönikör ska väcka känslor. Detta har Ulf Nilson gjort i många år i Expressen och hans läsare känner honom som engagerad i frågor kring utrikespolitik och ett svenskt samhälle i förändring.
Vad gäller tisdagskrönikan kan jag konstatera att jag som utgivare inte behöver dela Ulf Nilsons åsikter – det gör jag inte. Ulf Nilsons åsikter behöver inte vara Expressens – det är de inte. Men som utgivare kan jag ändå publicera Ulf Nilsons krönika – och det gjorde jag.
PER-ANDERS BROBERG
Bitr chefredaktör och tf ansvarig utgivare
”Hejsan Ulf!
Jag förstår att du får enormt mycket mail just nu, men jag skulle väldigt gärna vilja veta vad som definierar en ”pursvensk”. Pratar du genetik, biologi, kultur, eller vad? Hur långt bak ska man spåra i släktträdet för att kunna avgöra om man är pursvensk eller ej? Tacksam för svar! God jul och gott nytt år!”
Med vänliga hälsningar
Christoffer Röstlund Jonsson, journalist
Hej!
Du är inte den enda som reagerat på Ulf Nilsons krönika. Den har väckt debatt. Det är ett utgivarbeslut att publicera texter med kontroversiellt innehåll – som denna krönika.
Expressen är en tidning där vi bland annat i vår publicistiska idé betonar: ”Vi bekämpar idéer som försöker krympa människan och hennes möjligheter– kvinnoförakt, klassförakt, främlingsfientlighet, fördomsfullhet.”
Jag vidarebefodrar ett svar från vår tf ansvarige utgivare om varför han lät publicera Ulf Nilsons krönika. Jag vidarebefordrar dina åsikter till Per-Anders Broberg och till den diskussion vi för på tidningen. Den diskussionen får ju också nu handla om ordet pursvensk. I överigt får Ulf Nilson själv svara på frågor om innehållet. Han ska gå att nå på redaktionen@expressen.se.
Hälsningar
Irina Halling
Kvalitetsredaktör
Expressen /GT /Kvällsposten
Och här kommentaren till utgivarbeslutet:
Ulf Nilsons krönika publicerades i tisdagstidningen och låg ute på Expressen.se från lunchtid på tisdagen. Först vid lunchtid onsdag – ett dygn senare – fick jag de första reaktionerna från våra läsare. Det började, som så ofta nu för tiden, med ett twitterinlägg. Ett inlägg som följdes av flera.
Ulf Nilson är krönikör i Expressen. Han skriver varje tisdag. En krönikör har stor personlig frihet att – inom ramen för tryckfrihetsförordningen – skriva personligt och engagerande, en krönikör ska väcka känslor. Detta har Ulf Nilson gjort i många år i Expressen och hans läsare känner honom som engagerad i frågor kring utrikespolitik och ett svenskt samhälle i förändring.
Vad gäller tisdagskrönikan kan jag konstatera att jag som utgivare inte behöver dela Ulf Nilsons åsikter – det gör jag inte. Ulf Nilsons åsikter behöver inte vara Expressens – det är de inte. Men som utgivare kan jag ändå publicera Ulf Nilsons krönika – och det gjorde jag.
PER-ANDERS BROBERG
Bitr chefredaktör och tf ansvarig utgivare
Herr Nilson, minus bastkjol.
Inlägg
27 kommentarer:
Hahaha, det här är beyond briljant;
"Men som utgivare kan jag ändå publicera Ulf Nilsons krönika – och det gjorde jag. "
Ja. Det. Gjorde. Du. Frågan var kanske... Varför?
Ulf Nilson! Stjärnreporter på sjuttiotalet! Han var känd för att få tidningen att betala hans kemtvätt. En gång protesterade en sekreterare eftersom det stod "tvätt damunderkläder" på kvittot. Han replikerade: "Ni har inget att göra med vilka kläder jag bär på fritiden."
Hur länge skall du bo i Kina för att bli kines?
Du kan aldrig bli kines, det föds du till av kinesiska föräldrar.
Precis samma sak gäller svenskar.
Sverige är svenskarnas land och här är det vi som bestämmer lagar och regler i demokratisk ordning.
Bra sagt!
Jag tycker ni båda ska åka till månen och bosätta er där, utan syrgasmasker, för att se hur länge man ska bo på månen för att bli en purmånlig mångubbe.
Johnny, jag antar att du älskar inavel också med det resonemanget..
Jag började skissera på en flexibel definition om svenskhet för ett tag som jag tror att många kan hålla med om, eftersom den helt enkelt är väldigt rimlig. Den är tredelad:
1. Man måste vara juridisk svensk. Nationella påpekar att bara för att man är svensk de jure så är man inte det de facto (även om de flesta inte kan så svåra ord, utan det blir mer hätsk vulgärrasism av det hela). Det innebär att Jake Gyllenhaal inte är svensk bara för att han har svenska adliga rötter och ser nordeuropeisk ut. Han är amerikan och har amerikanskt, inte svenskt, medborgarskap.
2. Hur långa är ens historiska rötter, blir nästa fråga. Detta innebär att man "är", eller lika ofta känner sig mer eller mindre svensk, beroende på om man är född i landet, om ens föräldrar är det och så vidare i olika långa kedjor. Vissa säger ju att man är "100% svensk" vilket oftast är nonsens; däremot så kan det ju innebära att man har långa släktrötter i landet oavsett om man har någon vallon eller jude i bagaget.
3. Det finns en prototyp av svenskhet, dvs. någon som är blond eller åtminstone inte alltför mörkhårig, har ljusa ögon, talar svenska utan brytning, är kristen eller ateist, osv osv. Ju närmare man hamnar denna prototyp, desto mer svensk UPPFATTAS man som. Det är ofrånkomligt att man gör sådana iakttagelser.
Slutsats: Jag är mer svensk än min kompis Adis (muslim, från Bosnien, kom hit 1991, talar bra svenska men med lite brytning), som i sin tur är mer svensk än valfri kurd som kom hit 2004 osv osv osv.
Förutom några slarvfel så var väl en av meningarna i punkt ett lite otydlig eller tvetydig. Poängen är alltså att en rent juridisk definition inte håller, liksom en rent etnisk-historisk definition blir väldigt märklig eftersom det skulle innebära att gamla emigranter till Minnesota skulle vara svenskar och ha någonting med nationalstaten Sverige att göra. Medborgarskapet är utgångspunkten för de andra två punkterna.
Och det självklara svaret blir som följer: vem fan bryr sig?
Ja, vem fan bryr sig, förutom de farstufödda parodier på mänskligt liv som röstar på SD?
Jag behöver ingen definition på "svenskhet". Jag skiter i vem som är svensk eller inte. Det är en meningslös, idiotisk, inavlad, snedknullad, tölpaktig kukskallediskussion för och av efterblivna runkpellar.
@Steve: Jag vet inte om det beror på att jag själv är en crossoverperson när det gäller det etniska ursprunget, men jag har alltid varit helt ointresserad av nationell identitet. Jag kan inte relatera. Jag kan inte känna det minsta extra hjärtslag när jag ser den svenska flaggan. Jag skulle inte kunna bry mig mindre.
I grund och botten är jag emot nationalstater och gränser och regeringar. Jag inser att detta är en naiv, utopisk syn på världen, men låt en snubbe få drömma lite. Låt mig få drömma lite!
För mig bestäms nationell tillhörighet av det juridiska i första hand, av språket i andra hand. Står det svensk i ditt pass, då är du svensk. Punkt. Kan du därtill prata hjälplig svenska (lite brytning skadar inte, jag förstår den iranska falafelförsäljaren bättre än jag förstår valfri skåning) så är du ännu mer svensk.
Midsommar, sill, jul etcetera – allt det kan ni ta och rulla ihop som en tidning och köra upp i röven.
Steve, för övrigt: Även om jag inte alltid håller med dig, så kan du i alla fall skriva. Varför försöker du inte höja nivån på Newsmill, där vilken apa i bastkjol som helst tillåts skända språket?
Thomas NMA: Är man - eller rättare sagt resonerar på ett sätt som får en att framstå som det - ett grundokunnigt stolpskott som du så förstår jag att man resonerar så. "Identitet" och nationell tillhörlighet är inget man bara väljer hur som helst, och att inte inse vikten av att behöva definiera svenskhet och dryfta dessa frågor i ett läge där Sverige har tagit emot en bra bit över en miljon invandare/flyktingar/asylsökande under decennier är en sak: korkat. Korkat eller slavmoraliskt. Passiv nihilism kanske man också skulle kunna kalla det.
För att sätta saker på sin spets: att kräva historisk rätt till sitt land är konstruktivt; att inte bry sig alls och/eller känna skuld för att man t.ex. vill ha en balanserad invandring i stället för en omfattande "massinvandring" är destruktivt. Vad väljer man? För mig är svaret enkelt.
138: Tack ska du. Håller på med min masteruppsats i religionshistoria och skriver en roman för tillfället, men visst skulle jag även kunna hinna med någon Newsmill-artikel. Kvaliteten där brukar ju vara rätt skiftande.
Skiftande är ett ganska milt omdöme angående Newsmills kvalitet. Vad är det för roman, en rashetsroman?
”att kräva historisk rätt till sitt land är konstruktivt”
Det fungerade sådär i forna Jugoslavien. Att kräva historisk rätt leder alltid till någon form av nationalism vilket ytterst, ytterst, ytterst sällan leder till ngt konstruktivt. Den nuvarande situationen i Ungen är ett bra exempel. Stöveltramp, bruna skjortor, förföljda minoriteter, folk som utpekas som landsförrädare då de protesterar etcetera, etcetera. You now the drill.
138: Borde egentligen ignorera den första tramspunkten av din kommentar. Men om det blir lite obekvämt för dig så kan du ju läsa om vad jag skrev om svenskhet och inse att det inte har någonting med ras att göra. En adopterad asiat är ju t.ex. mer svensk än en serb som kom hit på 70-talet. En liknande definition torde en ungrare eller en malaj kunna använda, men det är inte min, eller egentligen någon annan svensk persons uppgift att säga åt dem hur de ska resonera i dessa frågor. Det är liksom lite poängen över huvud taget. Varje nation lever inte i ett vakuum där de kan behandla sitt folk, inklusive invandrare, hur som helst men lokalt eller nationellt självbestämmande i hög grad är en av utgångspunkterna för att ha en strukturerad och välfungerande värld över huvud taget där man ibland måste prioritera "sina egna" (i första hand sig själv och familj, men även sitt land). Eller ska en världsregering lägga sig i länders angelägenheter när det passar "det internationella samfundet" (som i pricip är USA och deras allierade, ibland inklusive Sverige)?
Vem har sagt att Sverige behöver bli som Ungern eller att vi ska inspireras av dem? Historien är komplex och skiftande och etnisk homogenitet är ingen garant för någonting alls i vissa lägen - Korea-konflikten är ju t.ex. rent politisk, det är i grunden samma folk i nord och syd. Poängen angående Sverige är ju att bara ungefär en av nio som kommit hit har haft giltiga asylskäl så Sverige har liksom uppfyllt sin "humanitära kvot" för länge sedan. En strikt juridisk definition av svenskhet leder till att man aldrig kan kritisera immigration i efterhand. "Ja men han är ju svensk, att man fick sitt pass i går spelar ingen som helst roll."
Sverige har blivit, hur hemskt det än kan låta, mer dysfunktionellt delvis p.g.a. en alltför omfattande invandring (inte invandring i sig, utan mängden). Kan man inte inse, eller rättare sagt erkänna det, är man antingen helt okunnig eller ljuger för sig själv (alternativt även andra). Jag vet att du håller med mig när du åsidosätter de globala drömmarna för en stund=)
I övrigt så tycker jag att fler borde släppa begrepp som höger, vänster, nationalism osv och i stället skapa någonting nytt och konstruktivt bortom alla misslyckanden - oavsett om dessa hänger samman med fascism, en för stor betoning på etnisk identitet, mångkulturvurmande dragen till sin spets, globalliberalism osv osv. Men att sluta bry sig om nationalstater så länge de fyller en viktig funktion är ren nonsens.
Tramspunkten var just det – trams. Jag gillade hur ordet rashetsroman låg i munnen efter att jag täljt till det. No offense, no homo.
Tar vi verkligen emot åtta personer utan giltiga asylskäl, för varje giltigt asylskäl? Vad grundar du det på? Jag tycker tidningarna skriver hela tiden om folk, främst HBT och kristna, som åker ut då deras förföljelse i hemlandet inte räknas enligt Migrationsverket.
Jag tror inte vi har tagit hit för mycket invandrare. Vi har däremot inte fått till ett bra klockrent system för integration. Vilket kanske inte är så underligt – hur länge har vi haft invandring i Sverige? 50 år? Vi har gott om stjärterum men dåligt med hjärterum, vilket bevisas av de delar av landet som kämpar med näbbar och klor för att slippa ta emot ett endaste litet ensamt flyktingbarn.
Sedan är det väldigt många experter som hävdar att vi inom ett par decennium kommer att ha brist på arbetskraft, och att vi då kommer att behöva importera folk. Med det i åtanke, är det rätt absurt med alla dessa rättshaverister som påstår att de etniska svenskarna kommer att ha knullats bort av invandrarna inom 50 år.
>Men att sluta bry sig om nationalstater så länge de >fyller en viktig funktion är ren nonsens.
Suck. Jag vet. Tyvärr.
@Steve
Nä, jag må vara ett grundokunnigt stolpskott fyllt till brädden av slavmoral, men jag känner fortfarande inte att jag kunde bry mig mindre om min eller andras "nationella identitet". Det är som att ett stort svart moln av ointresse svävar framför mina ögon.
Gäääääsp...
Thomas: Ja det är väl egentligen ingenting fel med det, alla måste ju inte bry sig om det som kallas politik. Däremot är det ju viktigt att de som bryr sig verkligen ser till folks intressen.
138: Det är lungan, broder, rashets är en bra formulering. Jag tycker t.ex. att ordet rasfrämling är ganska lustigt, även om det är ett rätt osmakligt ord som får en tänka på frenologi och andra tokigheter.
Gällande din analys så håller jag inte riktigt med. Alltså Sverige har liksom Finland bundit upp sig vid internationella avtal. Ändå har Finland en avsevärt mindre mängd invandare i sitt land, vilket är en direkt följd av en helt annat tolkning av regelverken, samt en synnerligen generös anhöriginvandring som varit inte minst sagt ekonomiskt kostsam. Det blir ju lite komiskt när Lars Ohly attackerar liberalhögerns inhumana ekonomiska politik samtidigt som han vill ÖKA invandringen ÄNNU MER. Det är först nu på senare år som Sverige börjat strama åt i alla fall delvis, vilket dock har lett till märkligare situationer där vissa i reellt skyddsbehov nekas medan andra släpps in p.g.a. "anhörighetsskäl". Sverige är, eller har iaf varit, ett rikt land och vi har råd att vara generösa - både med flyktingmottagning och bistånd - men inte till priset av ökad dysfunktionalitet. Det är framför allt en hög invandring som varit problemet, inte flyktingmottagning som dessutom skulle kunna vara kvotrelaterad och relativt jämnt fördelad mellan de situerade länderna i "västvärlden".
För samtidigt är detta ett internationellt problem - vissa länder
tar inte emot några flyktingar eller invandrare alls, medan t.ex. Holland, Frankrike och Sverige har varit synnerligen villiga att göra det. Vrider man så tillbaka tidsaxeln tre decennier så kan man se att samtliga länder har fått en kraftigt ökad social oro. Det finns fler orsaker än så - i Sveriges fall hänger det delvis samman med en stor import av amerikansk konsumtionskultur och allmän social upplösning - men det är en mycket viktig faktor bakom den utveckling som har skett.
Det för oss över till stjärterumsaspekten. Betänk att Sverige hade varit mindre än en miljon färre invånare utan invandrare. En miljon är ingenting i förhållande till 127 miljoner, dvs. Japans befolkning; det påverkar inte det japanska folket i någon egentlig mening alls förutom att ett redan trångbott land blir än mer trångbott. För Sverige - som visserligen har stor geografisk yta - får det dock stora implikationer. Man måste se mängden invandrare i förhållande till befolkningen i övrigt och sett över tid. Det är dock en lång tid tills att "svenska folket" hotas på riktigt men det legitimerar inte den utveckling som har skett.
Ergo:
För att man måste kunna prata om misslyckad integrationspolitik måste man först se till det absolut viktigaste, nämligen misslyckad migrationspolitik.
De som har skrivit om asylregelverk är t.ex. Gunnar Sandelin:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tystad-debatt-skapar-sds-framgang_5455875.svd
http://www.newsmill.se/node/15112
Ps. Gällande den åldrande befolkningen och det så kallade behovet av fler invandrare så kan man ju påminnas om att dels så har Sverige en relativt hög arbetslöshet, invandring kostar minst 50 miljarder om året (pengar som kan gå till välfärd), och det går att ha arbetskraftsinvandring efter behov. Svenskar skulle behöva föda fler barn, medan andra länder skull behöva minska sina befolkningar (Indonesien, Bangladesh, Indien, Brasilien, Egypten, Pakistan, Afghanistan, Nigeria m.fl.), både för sin egel befolknings skull och av miljöskäl. På lång sikt måste det till hur eller hur, för Moder Gaia klarar inte av 10 miljarder invånare.
Jag måste bara säga att jag håller helt med 138 här.
Nationell identitet verkar endast attrahera folk som har svårt att hitta social gemenskap på ett naturligt sätt och kommentarsfältherrar med uppenbar assbergers som här ovan, dvs dom som som behöver att någon berättar för dom vilka som är deras allierade. Då är självklart utseende, ursprung och traditioner en enkel parameter. Själv känner jag mig betydligt närmare mina invandrade vänner och bekanta från min sociala cirkel än låt oss säga Bert Karlsson, valfri svinfarmare i Småland eller Patrik Sjöberg. Trots att vi alla är "pursvenska" per definition. och för min del tar jag gärna emot fler invandrare på samma sätt som jag räknar med att vi som är födda i sverige skall få bosätta oss vart fan vi vill i världen.
Stabilo Boss: Det är precis p.g.a. sådana som dig som jag har blivit alltmer intresserad av politik. Jag diskuterar inte dessa frågor för att jag är stolt för att vara svensk, utan p.g.a. att man alltmer får anledning att skämmas. Det finns många skäl till detta, men en sak är den totala okunnigheten. Svenskar kan i nuläget inte få lov att bosätta sig var dem vill, fattar du inte ens dessa saker? Bara för att det "borde vara så" så betyder det inte att det automagiskt blir så. Men sen så är sällan det ena eller andra, vettu, man kan t.ex. resa till andra länder och till och med arbeta där, men till skillnad från Sverige så har mer kompetenta länder som Singapore, Sydkorea och Finland insett att det finns risker med att bara dela ut medborgarskap till höger och vänster, exempelvis att det blir omöjligt att utvisa kriminella invandrare. Are you with me eller är det för svårt att förstå och bearbeta informationen?
På invandrarvänskapspunkten är vi faktiskt nästan ense - jag umgås hellre med mina invandrarpolare som inte lider av oikofobi och total självförnekelse - än sådana som tycker att svenska flaggan är rasistisk eller att julklappar bör heta vinterpresenter. För inte tala om alla dessa motbjudande vita varelser som lider av "sjukdomen" fetma. Nej, någon stor och mysig folkgemenskap är det inte tal om, särskilt när det finns alltmer imbecillkretiner där ute, pursvenska eller inte.
va fan! ger du dig på tjockisarna nu också?! ditt as!
Steve: Skönt att jag kan få dig att bil intresserad av politik.
Trivs man med att vara överviktig så är det väl lugge lunch för alla, inte minst för en själv. Mår man däremot dåligt över det utan att göra någonting åt det så lider man av bristande självdisciplin, ett problem som alltmer breder ut sig likt svällande fettvallar över det pursvenska folklynnet och man kan notera att även våra invandrare gör sig själva till offer för skräpförplägnadens attraktionskraft. Ett annat problem är att övervikt indirekt drabbar andra på samhällsnivå.
Jag avviker lite från ämnet. Ert snack om vinterpresenter får mig att tänka på två saker. En rolig, en tragisk.
1. Ulf Nilson skriver: ”Vi tafsar oss fram mot förståelse - något som alla fanatiker föraktar - med hjälp av krav på förbud mot morgonbön."
Avskaffades inte morgonbönen i skolan typ… tja, i höjd med Dackefejden?
2. I senaste avsnittet av ”30 Rock” föraktar Jack alla som inte säger ”god jul”, utan säger ngt i stil med ”god vinterhelg”. Hans julkort lyder ”Happy holidays… are for terrorists! Merry Chritsmas!”
Jag tycker både #1 + #2 är roliga. Dock av olika orsaker.
I stället för att ni definierar vem som ska få kalla sig svensk eller inte kanske man bör ta lite hänsyn till vad invandrarna själva tycker. Enligt mina egna empiriska studier är det faktiskt ganska få invandrare (utrikesfödda med svenskt medborgarskap) som vill kalla sig svenska.
Hur konstigt det än må låta så kommer de flesta faktiskt från länder där det inte ses som fult eller konstigt att vara stolt över sin nationalitet eller sitt ursprung, faktum är ju att det i många fall är själva anledningen till att de är här..
Som ett tillägg anser jag självklart att Islam bör utrotas, tillsammans med alla andra religioner. Religion är för träskiga individer som inte fattar bättre.
138: Fast där har du ett fel om Ulf Nilson: han må vara en ärkekonservativ, men troende är han definitivt inte! Han har i en krönika för världen idag (frikyrkosveriges svar på Der Stürmer) skrivit att han inte kan tro på Gud (i samband med all katolsk ilska över Da Vinci-kodens framgångar).
Det förändrar iofs inte min åsikt om mannen, men rätt bör vara rätt ändå...(från en som punktmarkerat Nilsons yttranden sen början av århundradet, kunde nog varit en friskare människa om jag låtit bli tyvärr)..
138: Pursvensk.se - årets vinterpresent?
JC: Varför då detta snack om morgonbönens utplåning som det främsta tecknet på invandrarnas övertagande?
Steve: Absolut. Den är FORTFARANDE ledig!
138: Ja, är minst lika förvånad som du. Men jag misstänker att han använder det för att påminna om den "gamla goda tiden"...
Skicka en kommentar