torsdag 30 december 2010

Årets citat vol. 138, a.k.a. Var är alla psykotiska dödsrobotar när man behöver dem som allra mest?

0.46-1.30.

”Det jobbigaste med att ha en gnagande känsla av svårdefinierad olycka, är att hela ens vokabulär och förmåga att uttrycka sig sjanghajats och våldtagits av Hollywood, kvällspressen och dokusåpabekännelser. Vem vill berätta om hur man mår och hur det känns på riktigt när allt man säger låter som klichéer myntade av mediokra Werther-wannabes som Ronnie Sandahl? Vad hände? Var gick det fel? Hur kunde vi tillåta att människor som paret Sandahl/Marklund stal vårt språk? Går det ens att reclaima lidandet och ångesten? Jag är rädd att… allt… är förlorat. För gott. En öl till?”
Okänt/känt mediafyllo på krogen.

Hela den totalitära orgasmen.

Fråga: Mannen i ”Hardware”-klippet, han med smärtan – är det Genesis P-Orridge? Internet verkar vara helt tömt på svar gällande var regissören stulit precis det klippet. Enda ledtråden jag hittar är denna.

Inga kommentarer: