Jag: Mauro Scocco ett ”kulturarv”? Vad fan…
Cornelia: Jag anar gnäll på gång.
Jag: Jag blev helt chockad när jag läste förra vecka att han drog in 1.6 miljoner kronor 2010, bara på att vara sig själv. Vem i helvete lyssnar på honom?! Jag är genuint intresserad. Vem vill ha så meningslös, intetsägande musik? Vem saknar så mycket livslust att de lyssnar på Mauro Scocco 2011?
Cornelia: Fråga inte mig. Jag känner ingen som gillar honom.
Jag: Vad har han egentligen skrivit för låtar förutom den där om en stalker som förföljer en brud och hänger utanför hennes hus som en annan fickrunkande voyeurist? Okej, han sjöng den där ”Himlen kring hörnet.” Men vad mer?
Cornelia: Det är i och för sig Lisa Nilsson.
Jag: Om Mauro Scocco är vårt kulturarv suktar jag efter År Noll. Pol Pot kom tillbaka, allt är förlåtet.
…på tal om det där med punkband som anger Tomas Ledin som godtagbar musik. Jag vet hur den tankegången slutar. Umeå Hardcore sprang det gatloppet för tio år sedan. I finalen sitter du där med en tidig Sven-Ingvars-vinyl hoprullad som en tidning och uppkörd i röven, medan du pratar om att Rod Stewarts första demo är protopunk.
Nej. Alltså, nej.
Nej.
Dö.
Inlägg
5 kommentarer:
Jag undrar ju lite om varför Sista Sekunden skulle orka tjafsa om Strage. Men det finns alltid en poäng i att subkulturer slår ifrån sig och skyddar sitt, även om det trampas på till synes oskyldiga eller i alla fall intet ont menande tår under processen. Om Strage känner sig förnärmad över det så ska han åtminstone vara glad över all den fantastiska musik som produceras inom punk-underjorden och som aldrig hade kunnat vara så fantastisk om den inte fått skapas inom den dynamiska miljö som jakten på mondänt subkulturellt kapital skapar. Och detta gäller ju även typ Sinding-Larsen och dylika personer.
Sen är det ju lite löjligt med Strages insinuationer om att Sista Sekunden som personer har en flyktig tillvaro i punkscenen (det är ju vad som står att läsa mellan raderna i hans slutstycke), eftersom de har varit med ett bra tag, och gjort en jävla massa. Och därmed också har fog för det de påstår: att det handlar om att GÖRA saker (återigen, det mondäna subkulturella kapitalet). Nu har ju Strages såklart inte kolla på vad det är de gjort, men det kan ju ingen förvänta sig heller.
Jag tänker att Strage missar essensen i kritiken. T.ex de band han nämner i början av sin krönika. Som jag ser det har de ingenting att göra med att skapa en livescen i Sverige, de spelar ju bara på rockklubbar typ Debaser eller liknande och har bokningsbolag och skivbolag i ryggen redan. Det Sista Sekunden verkar mena är att det måste vågas mer bland oetablerade band. Att våga åka ut och spela och inte sitta o gnälla över att man inte får spela på de etablerade scenerna som de band Strage namedroppar gör.
Argumentet att han har gynnat sveriges konsertscen genom att skriva om den i 20 år är också märkligt, menar han att människor i allmänhet inte skulle vilja se live musik om inte Strage har varit där med sitt papper och sin penna och godkänt det, en slags "Stragegodkänt-stämpel"? Det behövs fler drivna människor, särskilt inom punk/hardcorescenen som vågar sätta upp band. Det behövs också fler band som vill och vågar spela på outforskade ställen för att få en levande scen.
Daniel
Ja, om jag tolkade SS rätt sa de att 1. det finns för många Stragar i punkscenen (inte nödvändigtvis att Strage inte har något att säga till om den) 2. basisten lyssnar på Ledin och resten av bandet retar honom för det trots att de lyssnar på Uggla.
Kryptiskt slutkläm på blogginlägget, en diss mot Masshysteri?
Absolut inte. Jag har själv gått på Roddan-bluffen. Damn you, loppis!
Mauro är obegripligt, men inte lika obegripligt som Lemarc och Plura.
Vem lyssnar på sån skit? Hur kan man få Eldkvarn till något bra?
Kulturarv borde väl innebära att alla kan titeln på en låt i alla fall. Men vem köper och har köpt skivor med dem?
Skicka en kommentar