Inser att jag kan bokföra tre (3) bra saker om Bob Dylan lyckats med.
1. Skrivit ”Masters of war”, en av de mest nedpissade och hatfyllda texter som någonsin författats. Okej, kudos för det Bob Dildo.
2. Inspirerat sin gamla liggis Joan Baez att skriva ”Diamonds and rust”, som Judas Priest kört som en egen komposition i trettiotre år. Jag grät på Sweden Rock 2004 när de plockade fram de stålsträngade och autistiska gitarrerna – Cornelia förstod varken tårar eller rost.
3. Gjort så att Judas Priest heter just Judas Priest.
Jag skulle vilja intervjua Bob Dylan för att enbart fråga om hans relation till Judas Priest, hur han ser på den idag.
Skickar förfrågan prick nu.
måndag 23 maj 2011
”I’ll stand over your grave/’Til I’m sure that you’re dead” vol. 2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Tänkte på dig och din blogg när jag såg detta bland Nöjesguidens vimmelbilder: http://nojesguiden.se/sites/default/files/image/Pariz%20A/aaaaaahaaahaaaa/linus_nilsson.jpg
Opeth, Burzum, AC/DC, Misfits. Pja, hälften rätt i alla fall. För små solglasögon dock.
ja opeth och burzum kan man ju stå ut med men resten?
Alltså jag är allt annat än helsåld på Dylan (mina finaste relationer till hans verk levereras via Springsteen) men det finns definitivt mer att lista som är coolt med honom, och jag anar en viss ogrundad och spontan hat-situation här.
Ta t.ex. när han börjar köra elektriskt, och den fisförnäma och självutnämnt progressiva folk-publiken kallar honom för sellout, varpå han vänder sig om till bandet och säger "play it fucking loud!"
Har mycket svårt att se några anledningar till att man skulle vilja hata på Dylan helt enkelt. Det känns lite hitte-på-hata-på, faktiskt.
Jag hatar inte. Jag bara förklarar att kejsaren är naken i sitt luftslott.
I call ’em as I see ’em.
Anonym: Nu retas du bara med din dåliga smak.
tihi
Dylan > Judas Priest
Dylan på P&L kan bli sommarens bästa konsert tillsammans med COC i Gävle.
En fråga: vad är "autistiska gitarrer"?
PÄR: Jag är chockad över din inställning. CHOCKAD! OVINNIS!
SKINNY: En gitarr utan el i sig.
Skicka en kommentar