Axis of impotenta, meningslösa saker som plågar det svenska fäderneslandet

Sittandes med en solkig Metro i bastun på Västertorps kommunala simhall (tack, du socialdemokratiska folkhem!) slås jag av två insikter:
1. Att ta med ett jättestort uppochnedvänt krucifix in i bastun är mindre klyftigt, då metall blir jättevarmt jättesnabbt och gör jätteont mot huden.
2. Att jag inte kan släppa det här med att gilla något på riktigt. Efter dagens inlägg om Laleh och aningslösa rojalister måste jag få någon sorts klarhet, ett avslut om ni så vill. Ett exempel: jag kan in i minsta detalj förklara varför jag diggar Wolf, på riktigt. Jag har full förståelse för folk som irriterat viftar bort gruppen som en klichétyngd heavy metal-pastisch, men jag vet varför jag gillar dem, på riktigt.
Men kan något förklara följande saker för mig:

A) Vem gillar Laleh, på riktigt?
Att gilla hennes musik är som att när en flygvärdinna frågar ”vill du ha något kallt eller varmt att dricka?”, svara ”ett glas ljummet vatten tack, utan bubblor, och gärna med några hårstrån i”. Visst, det finns folk som tycker att vitt är en otroligt frän färg också, så nog finns det en marknad för Lalehs musik. Men ändå.

B) Vem gillar ”Elvis”, på riktigt?
Serien alltså, inte den där döda tjackisen som hade ett par svängiga bitar. I vad som känns som tusen år har Tony och Maria Cronstam förpestat tillvaron för vanliga människor som bara vill få läsa en gratistidning utan krångel. Och, till skillnad från Laleh, saknar jag all förståelse för att någon individ som passerat molluskstadiet uppskattar ”Elvis”. Upplägget är så här:
Han är från mars, är dum, lat, fet, ful och har en liten kuk. Det enda han vill göra är att spela tv-spel och försöka få till det med sin tjej. Som sig bör så vill ju han alltid ”sexa lite”, medan hon vill hålla på sig. Känns igen? Hallå, 1800-talet?
Hon är från venus och ser förhållandevis bra ut. Varför hon väljer att vara ihop med en dum, lat, fet, ful kille med liten kuk, är det ingen som begriper. Hon, till skillnad från honom, vill aldrig ”sexa lite” (hallå, 1800-talet, hörde du mig?). Dock så vill hon gärna mobba sin livspartner för att han är dum, lat, fet, ful och har en liten kuk.
Dag efter dag, i stripp efter stripp, så bygger det icke-existerande skämtet på ovanstående dilemma. Om en miljon knappt läskunniga neanderthalare fick kolla på en miljon ”Elvis”-strippar i en miljon år, tja, då antar jag att skrattprocenten skulle vara förhållandevis hög. Men här, nu, i Sverige? Vem gillar det här hånet mot mänskliga rättigheter, på riktigt?

C) Vem är rojalist, på riktigt?
Rojalister är en fabel, så egentligen är C) omöjlig att svara på. Men jag måste trots allt fråga: vem gillar kungen, på riktigt?

I Just Can’t Hate Enough är en hemvist för god smak, så jag antar att ingen som läser min blogg är ett fan av dessa styggelser. Men om – om! – det är så att någon där ute faktiskt gillar någon av ovanstående företeelser, på riktigt, skriv gärna och förklara.
Jag är genuint intresserad.