torsdag 26 maj 2011
Tänk på håret: nedsläckt
We’re a happy family.
Du cyklar genom en Sonisphere-liknande regnstorm för att hinna till frisören på utsatt tid. Dyblöt och huttrande sitter du i en vinylklädd stol och får håret klippt och format på ett fräsigt sätt.
Sedan möter du upp med dina vänner för att äta en flottdrypande pizza. Den dyker upp med salami på, och när du påpekar att du mycket bestämt bad om att få en utan just salami, får du höra ”ska vi göra en ny eller kan vi bara plocka bort skivorna” och eftersom du inte vill vänta ännu längre nöjer du dig med att en pizzabagares små syltfingrar gräver bort likdelarna. Vid kassan får du pynta fullpris, trots att de knullade upp beställningen, då du är för feg för att säga något.
Efter det går du på In Flames releaseparty och dricker två centiliter av någon femton år gammal superobskyr whisky, innan du måste blada hem tidigt på grund av familjelivet.
Och ingen märker att du är alldeles nyklippt. Ingen.
Nedsläckt.
På tal om salami: mer anti-flesh nimbus hittar du – här.
Soundtrack: ”Jerusalem”, av och med Jerusalem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du har ju olika frisyrer en gång i kvarten och mustasch on, mustasch off etc så man reagerar inte längre. Långt hår hit, luggfrilla dit. Fängelsemössa on, fängelsemössa off. Foodstampkeps on, foodstampkepsoff.
Bifogar lite länkar om någon skulle få för sig att försöka skjuta sönder min verklighetsbeskrivning:
http://www.journalisten.se/folk/22829/christoffer-roestlund-jonsson
http://www.alltomstockholm.se/start/article1259383.aos
http://blogg.aftonbladet.se/alltomstockholm/2011/04/helg-i-holland-djurisk-helg-i-sthlm-kikki-danielsson
http://canthateenough.blogspot.com/2011/02/fascist-fashion-tatueringar-aids.html
Gah! TOO EXTREME!
Jag sa för guds skull att du var fin i håret!
Zandra, Zandra, Zandra... Mycket Zandra nu.
Men det var bara duuuuu!
Ja. Hon är frän.
Haha!
http://www.journalisten.se/folk/22829/christoffer-roestlund-jonsson
Ibland suger det rejält med bildbylines. Min byts ut vart femte år känns det som...
Skicka en kommentar