”All we are, we are/We are all, all we need”

1 x svensk blogginstitution + 1 x tysk hårdrocksdito.

Hur intervjun med Doro Pesch gick kan ni så småningom se själva på Metal-TV.com. Hon visade sig, som jag anat, vara en mycket kort och mycket trevlig tysk 45-åring med oroligt ödmjuk inställning. Under intervjun fick hon ett telefonsamtal, och även om min tyska är lite ringrostig, så tror jag att hon ska skriva något ledmotiv till en fotbollstillställning modell större. Är VM i Germanien i år?

Som 13-åring var jag som de flesta unga hårdrockssnubbar lite betuttad i Doro. Så här lät hon och såg ut när det begav sig som bäst. För en obotligt heterosexuell hårdrocksfantast fast i en obotligt homoerotisk subkultur fanns det inte så många kvinnor i branschen man kunde idolisera på ett, tja, rent musikaliskt och sexuellt sätt. Det var hon, Girlschool, Lita Ford, Joan Jett och L7. Sedan lite spridda basistskurar, som Jo Bench (fortfarande #1 frikort) och Sean Yseult. Sedan var det inte så många fler.

För er som vill se om er ungdoms svaghet för blonderade metaltyskor fortfarande sitter i, så här i vuxen ålder, kan ni ikväll bege er till Pub Anchor. Doro har lyssningsparty och befinner sig på plats. Hon kanske till och med sjunger ett par låtar med husbandet. Själv ska jag som sagt på Mosebacke.

Här under ser ni Goth-Henrik ihop med idolen, samt hur damen själv väljer att porträttera sig på sitt senaste albumomslag.
Uppenbar reklam som jag inte får en spänn för utan gör för att Doro var trevlig: "Fear no evil" släpps den 31 januari.

Insåg just att den här bloggen med största sannolikhet är det enda stället på hela world wide web där Doro Pesch och Sutcliffe Jugend nämns i samma sammanhang. Jag är… eklektisk så det gör ont.