I senaste numret av Scandinavian Tattoo Magazine är det en makalös intervju med Korven i The Accidents, #1 kriminell uppsyn och rock’n’roll. Denna artikel saknar motsvarighet i kultursveriges musikjournalistiska värld. Jag har aldrig någonsin läst en svensk artist tala så öppet om personligt narkotikabruk. Aldrig. Och oavsett vad jag, du, din polare och din polares granne tycker om knark, så är det befriande att läsa om en musiker som bara kör på och glatt berättar hur det är. Där Kleerup åker dit för innehav och sedan brer på med ett ”Kleerup is for the children”-förhållningssätt som försvar, berättar rakryggade Korven hur han efter en lina i Hamburg bestämmer sig för att tatuera ett porträtt på Pablo Escobar. Och det gör han också – över hela jävla bröstet. Jag har sett många galna porträtt genom åren, en vän har till exempel Christer Pettersson på armen, men det här är #1.
Kudos Korven!
Tyvärr så är ju han och hans band, precis som jag, en bunt nobodys, så det blir inga löpsedlar på den här intervjun. Men tänk om fler artister kunde följa detta civilkurage och ta bladet från munnen när det gäller passionen för personliga kemilektioner.
Epilog: en gång när jag befann mig i Örebro, Sveriges svar på Australien, så var det en person som misstog mig för Korven. Jag förstår än idag inte riktigt hur det gick till.
Inlägg
2 kommentarer:
men när han kom hem till mor och gick barbröstad var han inte lika frän när han i ren panik kläckte ur sig att det var janne loffe carlsson han hade på pattarna då hon frågade vem det var. fränt motiv dock.
hårdare band får du leta efter i dagens sverige, dom står iallafall för vad dom håller på med... tjacksmack forever
Skicka en kommentar