Kändisar och självinsikt: en omöjlig kombination

Jag funderar mycket kring ämnet självinsikt. Är brist på självinsikt ett måste för att bli känd? Är det kanske därför vissa lyckas i showbusiness medan andra sjunker ned på botten? Eller försvinner självinsikten ut genom fönstret diiirekt så fort lite pengar och glamor kommer rullande? Det påminner om den klassiska punkfrågeställningen om ordningsmaktens representanter: är det bara idioter som blir snutar eller blir man en idiot av att vara snut?
En gordisk knut, om något.
Fredrik är inne på samma ämne i sin krönika i dagens DN (se ovan). En hiphopartist bestämmer sig för att göra rock’n’roll och inser inte att han är totalt värdelös på det. Han är dessutom en sådan all poweful rap being att ingen i hans närhet vågar säga ifrån. Resultatet blir ett solklart fall av brott mot mänskligheten.
Orsak: en total brist på självinsikt.
Jag har hittat lite fler exempel. Varsågoda.

Lina Rosing firar sin födelsedag. Polisen gör en knarkrazzia. Hennes vän gör följande uttalande i Expressen:
”Linda Rosings nära vän, Basic Element-sångaren Peter Thelenius, närvarade inte själv på den aktuella festen, men har nu valt att polisanmäla polisen för trakasserier:
– Här har folk lagt ner tid och ordnat en bra fest. Sedan lägger polisen sordin på allting genom att gå in och börja testa folk hur som helst. Stämningen dör. Det är absurt. Själv har jag blivit testad fyra gånger senaste månaden och jag har varit negativ samtliga gånger. Det är en hetsjakt. Helt oacceptablelt (sic). Det blir pinsamt när de kommer och tar med en inför uppdragsgivare och vänner. Jag och mina vänner vågar inte gå ut i Stockholm längre. Polisen försöker bara få en extra fjäder i hatten genom att gripa kända personer.”
Vi struntar att han på sant rätthaveristmanér anmäler polisen för en razzia som han själv inte ens råkade ut för. Men att denna halvfigur beskriver sig själv som en av många ”kända personer”? Eh. Basic Element? Va? Peter Thelenius – vem i helvete är du?

Backyard Babies gör en intervju i samma tidning inför gårdagens konsert på Tyrol (se nedan för en opartisk analys av fiaskot). Helt orimliga uttalanden radas upp på löpande band.
Här är två.
– Man får en total rockupplevelse med oss. Det är ju allt ifrån ’fullt ställ dunka huvudet i väggen’ till ganska så melankoliskt och vackert bitvis, en helhetsupplevelse. Sverige behöver oss, och i viss mån världen också, säger Nicke.
– Jag skulle nästan kunna gå så långt att säga att vi är ett bra föredöme för kids i dag som vill börja spela musik. Jag menar, de kan fråga oss om allt. det. Vi skulle fan kunna bli lärare i det ha, ha.
Nej Nicke Borg, jag är ledsen men det här stämmer inte. Ingen behöver er. Ingen. Det finns inget behov av medelålders män som anser att cutting edge för 00-talet är att döpa ett radioanpassat smörpaket till ”Fuck off an die”. ”Blades of glory”, ännu en gång: "Nobody knows what it means, but it's provocative”.
Och ”förebilder”? Förefuckingbilder?! Herrejävlar vilken brist på självinsikt. Jag skulle hellre se att mitt framtida barn har Uday och Qusay som förebilder än Backyard Babies. När de killarna var i farten var det i alla fall ”fullt ställ dunka huvudet i väggen” på riktigt.
Läs hela Expressen-intervjun här. Notera att senaste Backyard Babies-albumet heter ”Billion dollar babies”. Eh. Ja.

En modebloggare som jag lovat att sluta vara elak mot eftersom jag ändå skickar honom gratis kläder (inkonsekvens är mitt främsta intresse) skriver som följer:
”Dels är Kleerup kanske den roligaste och på sitt sätt skarpaste kändis (det är så han måste definieras post-Grammis) man kan se live från en svensk tv-studio.”
Jag hänvisar till det här förblindande stycket skarpladdad poesi och lämnar er härmed i mörkret.
Jag tror ni förstår varför