Mörda funken inom dig själv

Jag gjorde min första Europaturné över årsskiftet 1998/1999. Som roadie följde jag med den stockholmianska diy-institutionen Last Match i två veckor. Jag lärde mig väldigt mycket, bland annat hur jag enklast förflyttar brutalt överförfriskade och trådsmala söderkisar från en klubb till en bil.

Men det absolut viktigaste jag lärde mig var att aldrig mer turnera Europa på vintern. Aldrig, aldrig, aldrig mer.

Jag har aldrig känt en liknande decemberkyla som den jag upplevde när vi sov i en ockuperad, gigantisk fabrikslokal. Neonbelysningen och de tomma kåtblickarna i det röda distriktet gjorde bara att jag kände mig ännu mer genomfrusen och iskall. Fuck you, Amsterdam. Sedan firade jag ett nyktert nyår i alkoholiststaden Groningen. Bara en sådan sak.

T-shirten i bakgrunden bär texten ”Mörda snuten inom dig själv”. Vi tryckte designen själva någonstans i Europa, på UFF-inköpta plagg från Stockholm, för att sälja längs vägen och dra in bensinpengar. Sedan glömdes kartongen direkt.

Vi börjar från vänster:

Man #1: En tysk. Jag har inte sett honom sedan dess.

Man #2: En blandrassvensk. Jag ser honom varje dag i spegeln. Minus mustasch, Life of Agony-mössa och straight edge.

Man #3: Ytterligare en svensk. Senast jag såg honom satt han utanför ett mingelparty och inventerade sin samling goodiebags.

Man #4: Den siste svensken. Då spelade han hardcore. Nu spelar han dansant funk-o-indie och rappar ibland. Jag ser honom ikväll på Landet för sextio kronor i inträde. En lp ingår i priset. Som hittat.

Jenny Wilson är superkreddig. Och känd. Superkänd.

Soundtrack: ”No man’s slave”, av och med Infest.