Ann Heberlein skriver i dagens DN om att boken ”Carl XVI Gustaf: Den motvillige monarken” förvandlat kungen till ett skyddsklassat sagoväsen, och att han knuffat bort pandan från posten som den mest älskade av alla utrotningshotade arter. Beskrivningarna av vår regents bravader som häradsbetäckare har gjort att alla älskar kungen, även ”hårdföra republikaner”. Heberlein skriver:
”Att anklagelserna så snabbt förbyts i medkännande får mig att misstänka att Sverige inte bara präglas av hedersmoral utan också av machoideal. Varför bråka när kungen bara gjorde det som vilken man som helst skulle göra, om de bara fick chansen?”
Kan det vara därför? I vårt nya Sverige, där jantelagen fått halsen avskuren och alla är entreprenööörer, ger vi numera tummen upp till de som tar för sig, roffar åt sig, glafsar i sig utan behärskning. Har du chans att beställa in lite kaffeflickor – gör det! Vi är inte avundsjuka. Vi skulle göra exakt samma sak. Kör, bara kör Carl!
Samma sympatier hos massan fick kungen då han åkte till sultanatet Brunei. Han tyckte envåldshärskaren var en hedersknyffel, och svenska folket tyckte i sin tur att Carl var en hedersknyffel. Trots att han besökte en diktator.
Mona Sahlins amatörmässiga minififflande och buskiskorrupta kontokort glöms aldrig. Det är odödligt. Men att vår mest kända socialbidragstagare behandlar människor som hämtpizza och kramar diktaturer, det trycker vi så hårt ”gilla” på att Facebook överbelastas.
Med Sverige, ut ur tiden.
Själv skulle jag gärna se återinförandet av såväl jantelag som rojalistisk ättestupa, så att vi kan bli kvitt monarkin en gång för alla.
Soundtrack: ”Monuments to thieves”, His Hero Is Gone.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
.jpg)
11 kommentarer:
I varje sunt samhälle bedrivs varken klasskrig uppifrån eller uppifrån om det inte är absolut nödvändigt. Problemet ÄR själva demokratiseringen/janteiseringen av kungafamiljen och deras brist på ädelhet. De ska vara som vilken borgare som helst, det kräver folket, ty aristokratisk får man inte vara - avstånden till folket får inte bli för stort. Kung Carl ska helst vara precis som vilken förtappad köpman på Wall street som helst som använder sitt monetära överflöd till att köpa champagne och horor. Bernadotte skämmer ut själva epitetet och fyller ingenting annat än en ren pr-funktion och utgör vilken handelsvara som helst (även om arvsrätten givetvis gör dem speciella).
Beträffande knullbiten så är det ju givetvis så att kaffeflickorna bär halva ansvaret, även om beteendet från kungen och hans kamraters sida är nästan lika dumt som när svenskar få för sig att köpa sex i Sverige - varför inte åtminstone åka till Tyskland där det är lagligt? Det är väl hur som helst ingen som tvingat dessa kvinnor att bjuda ut sig bara för att få sina 15 minuter i rampljuset, lika litet som vilken sorglig 20-åring som helst som låg med t.ex. Mötley Crüe när det begav sig? Om den klassiska dikotomin - aktiva män och passiva kvinnor - ska försvinna så måste väl kvinnorna visa att de är aktiva och inte låtar sig köpas av patetisk social status? Annars har kvinnor självmant essentialiserat sin passivitet.
Men hur ska han då sätta sprätt på sitt monetära överflöd? Hur skulle han göra det på ett adligt sätt?
Och vad i helvete är ädelhet och aristokratisk?
Nu har jag funderat lite och tror jag förstår vad du menar med ädel och aristokratisk. Du vill att kungen ska:
* Utmana folk på duell.
* Avrätta lite fruar.
* Avla barn med en uppenbart nära släkting.
* Låta skinnflå en serveringspojke för att han tapat en tallrik.
* Rusta en armé genom att brandskatta fattiga analfabeter. Om de inte kan betala – våldta deras döttrar.
* Förklara krig mot Danmark.
* Låta landet byta religion över natten för att kunna arrangera ett avtal.
Typ så, eller?
Hahaha. Jag är precis som du - seriös i ena stunden, och tramsig i nästa.
Min seriösa poäng är något komplex men jag ska försöka uttrycka mig skapligt klart. Det finns i nuläget inget riktigt klassamhälle i bemärkelsen att det aldrig går att förflytta sig upp och ner - denna kontingens och rörlighet är en välsignelse och en förbannelse för samhället eftersom den leder både till klasskrig uppåt och nedåt (samtidigt som ingen vill ha tillbaka något ståndssamhälle). De socialistiska revolutionerna i Ryssland och Kina hade till exempel kunnat undvikas genom reformer. Först när det har blivit absolut nödvändigt bör man revoltera och hugga huvudet av kungen eller för all del Ceauşescu. I annat fall bygger det på bara på ren avundsjuka för att andra har mer tillgångar - en styggelse och ingenting annat.
Den allra bredaste största och bredaste klassen - medelklassen, bourgeoisien, och i förlängningen kapitalisterna (Bill Gates är ingen aristokrat bara för att han har mycket pengar; han är en entreprenör precis som du raljerar om) - är den klass som är och har varit det största problemet. Det är oftast den som suger ut och gapar efter mer: den vill förtrycka de fattiga och sno åt sig av adelns/aristokratins symboler i sin ständiga vilja till ökad makt. Vem som helst kan sätta på sig en monokel, skjuta fåglar i Afrika eller knulla kaffeflickor i kvadrat - dessa beteenden eller symboler är på sin höjd kvasiaristokratiska attribut och har ingenting med genuint aristokratiskt leverne att göra. Det finns inget ädelt i det hela. Kungafamiljen har kvar vissa aristokratiska manér och attribut men har förpassats till att bli vilka borgare som helst, delvis p.g.a. extremegalitärianismen som normmässigt "tvingar" dem till att bli som alla andra. Sedan kan det givetvis vara så att kung Carl inte har de rätta kvalifikationerna.
Betyder detta att jag har någonting emot medelklassen i sig? Nej, det vore som att skjuta sig själv i foten - jag är medelklass och entreprenörer, köpman och dylikt fyller en viktig funktion i samhället. Problemet är systemet där det ekonomiska är överordnat det politiska som i sin tur leder till att giriga eller rentav talanglösa människor kan dominera såväl "arbetarklassen" som, faktiskt, de få aristokrater som finns kvar.
I vilket fall som helst så ser jag hellre en kung som är intelligent, vältalig, ett gott föredöme, och skänker bort delar av sina tillgångar än en driftstyrd pajas som tramsar runt och är otrogen. Den där skvallerkärringsboken med föga trovärdiga källor kunde jag egentligen inte bry mig mindre om men är intressant som samhällsfenomen.
Men det som förvånar mig är att du ens SER en kung, oavsett om han är ”intelligent, vältalig, ett gott föredöme, och skänker bort delar av sina tillgångar”, eller bara en simpel horbock.
Varför är det inte bättre at avskaffa honom och fördela alla hans tillgångar bland folket? Vad vore egenvärdet av att ha en välsmyckad pajas som nobelt skänker allmosor till pöbeln och kanske skakar en tass eller två, då och då?
Föredöme? En person som aldrig ansträngt sig och inte åstadkommit något själv, utan bara ärvt titel/pengar/status, på vilket sätt kan en sådan latoxe vara ett föredöme?
Aristokratiskt beteende och vad som är ädelt är ju rätt relativa begrepp. På samma sätt om ”genuint aristokratiskt leverne” är det mest befängda jag hört i hela mitt liv. Aristokatterna har väl i alla tider mest uppfört sig som egocentriska, maktfullkomliga svin? Under vilken svensk epok hittar du en rimlig adel?
"skvallerkärringsboken med föga trovärdiga källor”.
Skvaller är per definition inte detsamma som lögn.
Ja alltså eftersom monarkin har i stort obegränsat med inflytande rent beslutsfattningsmässigt så kan man ju inte kräva att han ska vara annat än lat. Visserligen så har han ju ett sorts jobb och flänger runt och skakar hand med både den ena och den tredje. Om jag vill avskaffa monarkin så är det i alla fall av andra orsaker än de flesta andra som bara vill hugga huvudet av kungen av ren jämlikhetskverulans - precis som att framgångsrika företagare ska betala inte bara 50% av sin lön utan gärna 90%. Även i det enklaste av marknadssamhällen funkar det inte att bara sprida ut pengar; det är kortsiktiga lösningar och gagnar knappt någon. Biståndet till Afrika - utöver det akuta i form av mat och medicin - har t.ex. inte gett ett jävla dugg. Men visst är allmosor bra rent generellt.
Klart att det har funnits mängder av adelsmän och kungar som har betett sig som svin. Sedan finns det givetvis exempel på det omvända - ibland var de nog både och. Att vara ädel är i vilket fall som helst någonting positivt - oavsett om det görs av någon som är fattig eller rik. Att bo på landet, inte äga bil, tv eller dator, samt odla sin egen mat är nog det mest ädla man kan göra i Sverige anno 2011.
1. Lustitia
2. Fortitudo
3. Sapiento
4. Temperantia
Nåt bra har katolicismen lärt oss.
Mja, jag föredrar nog att hiva ut barnet med badvattnet i det här fallet. Av ren jämlikhetskverulans då.
Dina katolska referenser faller för doomdöva öron. *Viftar irriterat bort*
Skrev anno 2011. Märkligt.
Sokrates, Platon och Cicero var i alla fall dygdiga och ädla aristokrater och skrev bra grejer som håller sträck än i dag. Om det sedan innebar att de även drack dyra viner och knullade allt som rörde sig vet jag inte men vi får väl hoppas att de skötte sig: "Quod licet Iovi, non licet bovi"
Det som är tillåtet för Bon Jovi är inte tillåtet för Asta kask - för att översätta det till senmoderna termer.
Eftersom du ÄR framtiden, får du sluta dra upp gamla greker.
Olivia är framtiden. Lagom till hennes sjuårsdag ska jag köpa Platons samlade skrifter; till hennes tioårsdag blir det lilla katekesen.
Väl rutet. Kunde inte skrivit det bättre själv!
Skicka en kommentar