”The winter of our discontent”

Så här kul har livet varit idag:



Tiden och ljuset släpar sig fram. Hjärnan och energin står stilla, slukas och konsumeras av en simpel tripp till öppna förskolan.

Klooockan… dööör…

Tips på nöjen i helvetet mottages tacksamt. Idag har jag hittat två själv:

1. Fastnat i ”Cougar town”. Orimligt. Vuxenblöja modell Wolfpack hitåt tack. Pronto. Det går utför ner i avgrunden, snabbt som satan!

2. Surfat in på Rise Aboves hemsida två gånger i timmen för att se om det går att förhandsboka den diehardlimiterade versionen av Electric Wizards ”Black masses”. Det gör det inte än. Men jag klickar mig dit, stadigt och regelbundet som en metronom.

När jag nyligen intervjuade huvdmannen Jus Oborn för Sweden Rock Magazine, sa han följande om den begränsade boxupplagan:

Blir det någon diehardversion?
– Enligt Lee Dorrian har fansen insisterat på det. Första upplagan kommer med serietidningen ”Crypt of Drugula”, tygmärken och dubbelt omslag. Jag har satt ihop serietidningen, gjorde det för några månader sedan. Jag tog något som jag trodde var kokain, men det var amfetamin. Så jag var uppe i flera dagar och styrde upp serien. Det mesta är format av en skräckserie jag läste som barn, och sedan har jag knutit ihop det med min egen konst. Men jag ville få in den där gamla handlingen i den, det som var den ursprungliga inspirationen för ”Black masses”. Jag läste den när jag var kring nio. Och jag ville sätta ihop det med Electric Wizard-prylar.

Så du stal lite grejer och satte ihop det med dina egna prylar?
– Ja, i sann skräckserietradition. Om du kollar på det som kom på sjuttiotalet så snodde de allt från de på sextiotalet, och de snodde från femtiotalet. När det kommer till kritan handlar det bara om zombier, varulvar och vampyrer.

Ovanstående citat fick inte plats i den slutgiltiga artikeln. Det är direkt från bandet, transkriberat ord för ord och antikorrektur. Vi pratade en hel del om att han inte är särskilt nöjd med att alla deras skivor blir svindyra samlarobjekt sex månader efter att de släppts. Jus skyller på skivbolaget Rise Above och deras brist på förtroende för etikettens bäst säljande akt. För att citera frontmannen så ”är det inte lådor med osålda Electric Wizard-plattor som tar upp plats på deras kontor, det är lådor med Orange Goblin-skivor som ingen vill ha”.

Inget av det kom med i den tryckta slutversionen. Få se om jag orkar blogga upp de bortklippta passagerna vartåt det lider. Vintermörkret måste bara släppa en smula på greppet kring mina humörsvängningar.


Sweden Rock #77. Ute den 7 december. Svastika kring halsen – check.

På tal om vinter och Winter. Några av er gissade rätt inför Roadburn 2011 när jag bloggade om det för två månader sedan. Kika här. Kudos.