Min debut på Sweden Rock Magazines glossiga sidor är ute nu. På s. 70 kör jag en rak fråga/svar-artikel med Tom Angelripper från Sodom. Tyvärr representerar den även min största blunder som rockjournalist.
Angeripper jobbade i tio år i en kolgruva i sin hemstad i Tyskland. Vi pratar om det, och han refererar till ”ze coal mining scene” (direkt citat). Intervjun gjordes på telefon, samtidigt som trettiotre chilenare blev de mest omskrivna, och förmögna, gruvarbetarna i historien.
”Chilean miners” ger 21 300 000 träffar på internet. Min intervju innehåller noll (0) frågor om det.
Som vännen/chefen Jonas, ett stor fan av de trettiotre tappra hacksvingarna, kyligt konstaterar: ”Du hade kunnat bygga hela artikeln på det!”
Ett episkt misslyckande.
På s. 22 dränker jag allt tjat om ”Reign in blood” och ”Master of puppets” med att lista den bästa thrashen som inte är The big four.
Alien säger: ”Köpt tidningen om du vill veta vilka det är, snåljåp!”
Inlägg
.jpg)
2 kommentarer:
Du väljer Strappado före Surrender or die? Ett fall då demon verkligen är bättre än plattan.
Jag kan inte påstå att jag jämfört dem rakt av, men nu gällde listan bara album så jag slappt den problematiken.
Skicka en kommentar