onsdag 10 november 2010

Jag ska flytta till ett land där de inte tar emot verkligheten vol. 2



Verklighetens orimliga existens firar triumf på triumf. Igår var det extra tungt. Igen.

* ”Dokument utifrån” om Tea Party-rörelsen. Jag älskar USA. När jag träffade och blev förälskad i Cornelia låg jag i startgroparna för en flytt till San Francisco. Av det blev det inget, men vi gifte oss ändå i Las Vegas så småningom.

Trots denna kärlek, blir jag krossad av USA:s vita, fundamentalistiskt kristna medelklass. Den är fullständigt be-fucking-yond orimlig. Tea Party-rörelsen är dess senaste uttryck för det totala vansinnet.

Iklädda lajvarkläder iscensätter de skådespel ute i den storslagna naturen. Där drömmer de sig tillbaka till storhetstiden då den federala staten var en papperstiger, vita huset verkligen var vitt, svarta var slavar, och röda mest var i vägen.

Tea Party-rörelsen vill ha ha en fullständigt avreglerad marknad, samtidigt som de är ursinniga över att den fria marknaden flyttar amerikanska jobb till låglöneländer.

Tea Party-rörelsen vill sänka skatten till nära nollpunkten, samtidigt som de vill halvera budgetsunderskottet.

Tea Party-rörelsen skriker efter återinförandet av sunda, kristna värderingar, samtidigt som det dokument de håller så heligt – den amerikanska konstitutionen – förespråkar att kyrkan ska separeras från staten.

Tea Party-rörelsen säger att president Obama är socialist. I nästa marxist. Sedan Hitler. Sedan Stalin. Varför? För att ha vill ha en rimlig vapenkontroll. Och är han ens amerikan…? Tveksamt.

Tea Party-rörelsen skyller den ekonomiska krisen på Obama, då han är socialist/marxist/nazist. Storfinansens lånekarusell är oskyldig.

Tea Party-rörelsen grundar sin politik på Fox.

Tea Party-rörelsen betalar hellre tusentals dollar per år för en privat sjukförsäkring, som ändå inte täcker deras rövar om de får något allvarligare än en blindtarmsinflammation, än att en endaste skattedollar går till någon som har det sämre ställt.

Tea Party-rörelsen ordnar gigantiska demonstrationer där Sarah Palin eldar massorna. En rekorderlig hemmafru står i publiken. Hon har tårar i ögonen av stolthet. I bakgrunden står en annan kvinnlig tepåse, iklädd en t-shirt med den klatschiga sloganen ”Prepare to die you commie scum”. Det kan vara en bild på Obama på tröjan, det syns inte riktigt. Men han får sitt, var så säker! En skylt i publikhavet viftar fram att ”B. Hussein O.” är en ”Job killer. Baby killer. Freedom killer”.

Om två år har de sin kandidat i Ovala rummet. Var så säker.


Tut-tut, här kommer tetrucken. Vill ni läsa en annan syn på dårfinkarna på den kristna högerflanken, kan ni surfa hit. Hans Bergström kallar Obama för ”en radikal vänsterpolitiker” på DN:s debattsidor. Tut-tut, vad vet jag? Det enda jag är säker på är att Reaganomics var bättre för hardcore än Obamanomics.

5 kommentarer:

Fredrik sa...

hahaha Det är absurt å det grövsta! Det är dessutom samma slags marknadsfundametalim som har letat sig in i c (kd och m var redan där).

Vi kallar det marknadsfundametalism (libertarianism), för det är exakt vad det är. Det är en sak till: jävluskt skrämmande.

Gurgel sa...

Fint sammanfattat. Och rubrikerna på den här inläggsserien är bland det bästa jag läst på länge. Respect!

Emil P sa...

http://www.youtube.com/watch?v=1Nz_tGVnAlg&NR=1&feature=fvwp

Herral de Santina sa...

Den där länken.
Be.
Fucking.
Yond.

Herral de Santina sa...

…och då avskyr jag ändå the boss.